Behandlat avfall

Behandlat avfall, Sverige

Mängd slutbehandlat avfall i Sverige. Förbehandling och sortering räknas inte som slutbehandling. Muddermassor och mineralavfall från gruvverksamhet är exkluderade i diagrammet.

Ladda ner diagramdata för Behandlat avfall, Sverige

Skriv ut diagram för Behandlat avfall, Sverige

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/generationsmalet/behandlat-avfall/

Avfall kan ofta vara outnyttjade resurser som kan vara en tillgång för ekonomisk och social utveckling i samhället. Mängden slutbehandlat avfall var 2018 runt 26 miljoner ton (muddermassor och mineralavfall från gruvverksamhet borträknat), vilket är en ökning med 4 procent från 2016 och med 15% från 2014. 16 procent av det slutbehandlade avfallet materialåtervanns 2018.

Avfall en resurs

Avfall är ofta outnyttjade resurser som kan vara en tillgång för ekonomisk och social utveckling i samhället.

Under 2018 slutbehandlades runt 132 miljoner ton avfall, varav 80 procent var muddermassor och kategorin ”annat mineralavfall” vilket till absolut största delen utgörs av mineralavfall från gruvverksamhet. För att bättre synliggöra och analysera övriga avfallstyper så beskrivs i indikatorn den slutbehandlade mängden avfall exklusive dessa två avfallstyper.

Mängden slutbehandlat avfall ökar

Den totala mängden slutbehandlat avfall var 2018 runt 26 miljoner ton, vilket är en ökning med 4 procent från 2016 och med 15% från 2014. Materialåtervinningen minskade mellan 2016 och 2018 med 4 procent (157 000 ton) och bortskaffningen med 15 procent (702 740 ton). Biologisk återvinning och annan återvinning ökade ungefär lika mycket procentuellt; med 13 respektive 12 procent.

16 procent av det slutbehandlade avfallet materialåtervanns 2018 vilket är 2 procentenheter lägre än 2016. Andelen avfall som behandlades biologiskt var 9 procent vilket är samma andel som 2016. Störst andel avfall, 59 procent 2018, behandlas genom annan återvinning. Med annan återvinning avses bland annat återfyllning, konstruktion, deponitäckning och förbränning med energiåtervinning. 16 procent av det slutbehandlade avfallet bortskaffades 2018.

Den totala mängden slutbehandlat avfall som utgörs av farligt avfall har legat runt 5 procent sedan 2010 (6 procent 2018), 47 procent av det farliga avfallet bortskaffades 2018.

Metod

Naturvårdsverket sammanställer statistik över uppkomna och behandlade avfallsmängder i Sverige. Statistiken delas upp på 18 branscher samt hushåll och på 51 avfallstyper och olika behandlingar. Statistiken används för att följa upp och utvärdera åtgärder på avfallsområdet, till exempel avfallsdirektivets mål på EU-nivå, de svenska miljömålen och Sveriges nationella avfallsplan och avfallsförebyggande program. Naturvårdsverket är den myndighet som ansvarar för den nationella avfallsstatistiken i Sverige. Naturvårdsverket uppdrar åt SMED (Svenska MiljöEmissionsData) att ta fram det data som behövs. SMED använder i första hand uppgifter som rapporteras in i andra sammanhang, till exempel i miljörapporter. Förutom detta används data från branschorganisationer och sektorsmyndigheter som bedöms ha tillräcklig kvalitet. Dessutom görs kompletterande undersökningar i form av enkäter till företag. Att få en fullständig bild av avfallsmängderna är dock svårt. Många avfallsflöden och avfallsfraktioner är svåra att mäta eftersom antalet verksamhetsutövare är mycket stort. Av resursskäl kan sällan totalundersökningar göras, därför undersöks ett urval och sedan görs urvalsuppräkning.

Avfallsstatistiken omfattar avfall som importerats till Sverige för behandling, men inte det avfall som exporteras och som behandlas i ett annat land.

Statistiken tas fram och rapporteras vartannat år med startår 2002. En större metodförändring skedde mellan rapporteringsåren 2008 och 2010, varför data före 2010 inte är fullt jämförbar med data för 2010 och framåt. Jämförbarheten från år till år före respektive efter denna förändring är relativt god. Avgränsningar och definitioner har dock förändrats i viss mån över tiden.

I de data som ingår i denna indikator så ingår inte avfallstyperna muddermassor och mineralavfall från gruvverksamhet, det senare representeras av avfallskategorin ”annat mineralavfall” där mineralavfall från gruvor är absolut dominerande. Exkluderingen av dessa avfallstyper är nödvändigt för att kunna synliggöra och analysera andra avfallstyper då dessa utgör en så pass stor andel av avfallet (mineralavfall från gruvor stod för 75 procent av uppkommet avfall 2018). Dessutom behandlas majoriteten av dessa avfallstyper på endast tre olika sätt; utsläpp i vatten eller markbehandling eller deponering.

Fördjupning

Bakgrund

Avfallet som uppkommer i samband med vår konsumtion av varor och tjänster samt i produktionen är ofta outnyttjade resurser som kan vara en tillgång för ekonomisk och social utveckling i samhället.

I Sverige och EU pågår arbete med att övergå till en cirkulär ekonomi med ökad resurshushållning av avfallet för att minimera hälsoproblem, ekonomiska förluster och miljöskador. Behandlingen av avfallet följs upp i miljömålssystemet för att bevaka hur hushållningen av resurser utvecklas.

Indikatorn behandlat avfall har koppling till Agenda 2030 och då främst mål 12 - hållbar konsumtion och produktion. Den kopplar också till miljökvalitetsmålen god bebyggd miljö och i viss mån också giftfri miljö.

Avfallstrappan

Den så kallade avfallshierarkin (avfallstrappan), implementerades i Sverige i kapitel 15 i Miljöbalken år 2016 från EU:s ramdirektiv om avfall. Där beskrivs prioriteringsordningen för hur avfall ska tas omhand:

  1. förebyggande
  2. förberedelse för återvinning
  3. materialåtervinning
  4. annan återvinning (t.ex. energiåtervinning)
  5. bortskaffande (t.ex. deponering)

Målet för behandling av avfall är att hamna så högt upp på avfallstrappan som möjligt. Det betyder att om avfall inte kan förbyggas, ska man i första hand försöka återanvända avfallet i den mån det går, och därefter är materialåtervinning att föredra före andra typer av återvinning. Det avfall som inte går att återanvända eller återvinna måste istället bortskaffas.

Enligt avfallsdirektivet ska alla EU:s medlemsländer ha avfallsplaner och särskilda avfallsförebyggande program. Dessa tas i Sverige fram av Naturvårdsverket och en plan som sträcker sig mellan 2018–2023 fastställdes 2018 och reviderades 2020. Också Sveriges avfallsförebyggande program har reviderats och ingår i den nya avfallsplanen ”Att göra mer med mindre - Sveriges avfallsplan och avfallsförebyggande program 2018–2023”.

Miljöbalken (1998:808)

EU:s ramdirektiv om avfall (2008/98/EG)

Förebygga avfall för miljöns skull

En stor utmaning inom avfallsområdet är att förebygga avfall så att det överhuvudtaget inte uppkommer. Att förebygga av avfall har högsta prioritet av flera orsaker. Många miljöproblem är direkt eller indirekt förknippade med avfallsflödet och användning av naturresurser till följd av vår produktion och konsumtion av varor och tjänster. Minskade avfallsmängder bidrar också till att minska spridningen av farliga ämnen.

Sett till den totala mängden uppkommet avfall i Sverige så har avfallet minskat från 2014 till 2018, från att tidigare ha ökat vid varje uppföljningstillfälle från 2010. När muddermassor och annat mineralavfall räknas bort från det uppkomna avfallet så har avfallet dock ökat sedan 2012.

Slutbehandling av avfall

I denna fördjupningstext beskrivs den slutbehandlade mängden avfall exklusive muddermassor och mineralavfall från gruvverksamhet. Slutbehandling av avfall innebär någon av de tre nedersta stegen i avfallstrappan. Av det slutbehandlade avfallet 2018 återvanns 84 procent vilket är en ökning med 4 procentenheter sedan 2016.

Icke-farligt och farligt avfall

Den totala mängden slutbehandlat avfall som utgörs av farligt avfall har legat runt 5 procent sedan 2010. 2018 var andelen 6 procent.

Andelen icke-farligt avfall som återvanns 2018 var 86 procent medan andelen farligt avfall som återvanns var 53 procent. Andelen återvunnet farligt avfall har ökat från 37 procent år 2016, medan andelen återvunnet icke-farligt avfall har legat relativt stabilt sedan 2010.

Andelen av det slutbehandlade icke-farliga avfallet som materialåtervanns har legat relativt stabilt sedan 2012, men är lägre jämfört med 2010. Trenden för andelen icke-farligt avfall som behandlas biologiskt är svagt ökande.

Andelen bortskaffat farligt avfall är lägre 2018 jämfört med 2016. Andelen materialåtervunnet farligt avfall är lägre 2018 jämfört med 2010–2016. Den vanligaste behandlingstypen för farligt avfall är deponering.

För icke-farligt avfall behandlas de största mängderna enligt avfallstrappans steg ”annan återvinning”. Här ingår till exempel kategorin där avfall används som funktionsmaterial på deponi, som konstruktionsmaterial på eller utanför deponier, som återfyllnad samt energiåtervinning. För farligt avfall behandlas de största mängderna enligt avfallstrappans steg ”bortskaffning”.

Politiska mål

EU-mål

+EU-mål

I EU:s ramdirektiv om avfall (se länk i stycket om avfallstrappan) finns, förutom bland annat bestämmelser som styr mot avfallshierarkin, tre mål:

  • Senast 2020: Förberedande för återanvändning och materialåtervinning av avfallsmaterial, som ska omfatta åtminstone papper, metall, plast och glas från hushåll och, eventuellt, samma material från andra källor förutsatt att dessa avfallsflöden liknar avfall från hushåll, ska öka till totalt minst 50 viktprocent.
  • Senast 2020: Förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall, med undantag för sådant naturligt förekommande material som definierats i kategori 17 05 04 i avfallsförteckningen, ska öka till minst 70 viktprocent, varvid också ska medräknas sådana fall där avfall används som fyllmaterial för att ersätta annat material. Samma mål återfinns också i det svenska miljömålssystemet (se etappmålen nedan).
  • Senast 2025: Förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall ska öka till minst 55 viktprocent. Senast 2030: Förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall ska öka till minst 60 viktprocent. Senast 2035: Förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall ska öka till minst 65 viktprocent (se etappmålen nedan).

Beräkningar visar att Sverige vad gäller det första målet, för de avfallsflöden som ska ingå och utan att räkna med förberedelse för återanvändning, ligger på 59–64 procent beroende på avfallstyp. Det andra målet är dock ännu inte uppnått, utan Sverige ligger omkring 50 viktsprocent istället för 70. Det tredje målet har Sverige ännu inte följt upp.

Miljökvalitetsmål

För avfall (hållbar avfallshantering) lyder preciseringen under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö att ”avfallshanteringen är effektiv för samhället, enkel att använda för konsumenterna och att avfallet förebyggs samtidigt som resurserna i det avfall som uppstår tas till vara i så hög grad som möjligt samt att avfallets påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras.”

Miljökvalitetsmål

Etappmål

De etappmål som rör avfallshantering innebär att:

  • Insatser ska vidtas så att senast år 2020 sorteras minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas tillvara, och minst 40 procent av matavfallet behandlas så att även energi tas tillvara.
  • Insatser ska vidtas så att förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annat materialutnyttjande av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall är minst 70 viktprocent senast år 2020. (Samma mål som i avfallsdirektivet, se ovan).
  • Senast 2025 ska förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall ha ökat till minst 55 viktprocent, 2030 till minst 60 viktprocent och 2035 ha ökat till minst 65 viktprocent.
  • Av de förpackningar som släpps ut på marknaden i Sverige för första gången ska andelen som är återanvändbara öka med minst 20 procent från år 2022 till år 2026 och med minst 30 procent från år 2022 till år 2030.
  • En ökad andel av livsmedelsproduktionen ska nå butik och konsument år 2025.
  • Matsvinnet ska minska så att det sammantagna livsmedelsavfallet minskar med minst 20 viktprocent per capita från 2020 till 2025.

Etappmål

Nationella avfallsplanen och det nationella programmet för förebyggande av avfall

Sveriges avfallsplan och avfallsförebyggande program 2018–2023 beskriver Sveriges arbete med att förebygga avfall och nå en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering i enlighet med avfallshierarkin.

Arbetet fortsätter med de särskilda strömmar som identifierades i tidigare planer och program som viktiga:

  • Mat
  • Textil
  • Elektronik
  • Bygg- och rivning

Plast och nedskräpning är nya områden som uppmärksammats som viktiga att arbeta med.

De nyligen beslutade ändringarna i EU:s avfallspaket innebär att planen och programmet kommer behöva ses över och revideras redan till den 5 juli 2020.

Att göra mer eller mindre - Nationell avfallsplan och avfallsförebyggande program 2018–2023

Styrmedel

Producentansvar

I Sverige finns det lagstiftat producentansvar för sju produktgrupper: förpackningar, däck, returpapper, bilar, elektriska och elektroniska produkter, batterier samt läkemedel. Producentansvaret innebär att producenterna ansvarar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter och syftar till att styra producenterna att utveckla mer resurssnåla produkter som är lätta att återvinna och är fria från miljöfarliga ämnen. Förutom de lagstiftade producentansvaren finns det frivilliga åtaganden som liknar producentansvar för kontorspapper och för lantbruksplast. Producentansvaret har medfört ökad återvinning och medvetenhet om avfallshantering.

Producentansvar

Minskat användande av plastbärkassar

I slutet av 2016 beslutades om en ny svensk förordning om plastbärkassar med bakgrund av de bestämmelser som införts i EU:s förpackningsdirektiv. Syftet med lagstiftningen är att minska förbrukningen av plastbärkassar och därmed minska nedskräpningen orsakat av dessa samt att främja ett mer effektivt resursutnyttjande.

Målet är att tunna plastbärkassar inte överskrider:

  • 90 påsar per person och år senast den 31 december 2019 och
  • 40 påsar per person och år senast den 31 december 2025

Förordningen om plastbärkassar (2016:1041)

EU:s förpackningsdirektiv (94/62/EC)

Engångsplastdirektivet

År 2019 beslutade EU-kommissionen om ett nytt direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön. Direktivet, som under 2021 ska implementeras i svensk lagstiftning, innehåller krav på att vissa produkter ska reduceras från marknaden, och för andra produktkategorier finns det krav på minskningsmål, krav på ansvar för nedskräpning med mera.

EU:s direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön (2019/904)

Deponireglering

Deponiförordningen (2001:512) infördes 2001. Ett av syftena med införandet var att öka resurshushållningen och minska miljöpåverkan. Införandet av förordningen har gett goda förutsättningar för en säker deponering. Samtidigt har mängden avfall som deponeras minskat avsevärt. Krav och kostnader för deponering har stigit som en följd av deponeringsbestämmelserna, men även av annan lagstiftning som syftar till att minska deponeringen, exempelvis deponiskatten. Lagen om skatt på avfall som deponeras infördes 2000. Syftet med denna skatt var att öka de ekonomiska incitamenten att minska mängden avfall samt behandla och återvinna avfall på ett miljö- och resursmässigt bättre sätt. Skatten är konstruerad så att allt material in till en avfallsanläggning beskattas. Avfall som förs ut från anläggningen eller som används för konstruktioner medges avdrag. Även avfall som av miljöskäl är mest lämpliga att deponera medges avdrag.

Förordningen om deponering av avfall (2001:512)

Lag om skatt på avfall (1999:673)

Mer om avfallsdata

För information om avfall hänvisas till Naturvårdsverkets rapportserie Avfall i Sverige som ges ut vartannat år (senast med statistiken från 2016) och till statistikdatabasen hos SCB (avfall, uppkommet och behandlat).

Avfall i Sverige 2018

Statistikdatabasen

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Respons (åtgärder)

Kontaktperson för indikatorn

Agnes Willén Handläggare avfallsstatistik@naturvardsverket.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Behandlat avfall: Naturvårdsverket