De utsläppsuppgifter som presenteras är konsistenta med de nationella uppgifter som Sverige rapporterar årligen till UNECE:s konvention om gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP). Läs mer om nationella utsläpp av kväveoxider på Naturvårdsverkets webb-plats[1]. Uppgifterna om utsläpp som sker på läns- och kommunnivå grundar sig på det som rapporteras internationellt.

Den geografiska fördelningen av de totalutsläpp som sker i Sverige och som Sverige rapporterar utförs enligt konceptet ”top-down”. Detta innebär att emissioner bryts ner från en nationell eller regional totalemission för att uppnå en högre rumslig upplösning på lokal nivå. Metodiken är utvecklad av SMED som har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram allt dataunderlag och tillhörande dokumentation för den internationella rapporteringen. SMED är ett samarbete mellan IVL, SCB, SLU och SMHI. 

Arbetet med geografisk fördelning av Sveriges utsläpp till luft (totalt 29 ämnen) är sedan 2007 ett årligt projekt. På grund av sämre tillgång på statistik kan man förvänta sig att emissioner för 1990 och år 2000 håller lägre kvalitet än emissioner för 2005 och framåt.  

Genom årliga retroaktiva omräkningar säkerställs att metodförändringar inte orsakar trendbrott. I vissa fall har dock tillgängliga grunddata (t.ex. statistik) förändrats, vilket kan leda till icke reella trendbrott.  

Mer information finns i ”Metod- och kvalitetsbeskrivning för geografiskt fördelade emissioner till luft (submission 2024)” som går att ladda ner från SMHI:s webbplats. När det gäller beräkningar av de nationella totalutsläppen för olika sektorer, som till stor del styr noggrannheten även på regional nivå, finns även info om detta hos SMHI[2].

Ämnen som ingår i geografiskt fördelade emissioner grundade på internationell rapportering under 2021

Utsläpp av alla ovan nämnda ämnen återfinns i den nationella emissionsdatabasen:

Nationella emissionsdatabasen | SMHI

I en svensk luftföroreningsstudie[1] uppskattades det årliga antalet dödsfall till följd av luftföroreningar (partiklar ­­– PM2,5 och PM10 – och kvävedioxid) i urban och regional bakgrundsmiljö att vara 7 600 för år 2015. Halter i gatumiljö inkluderades inte i studien. De lokala utsläppen av NOx domineras av utsläpp från trafiken och beräknades bidra till drygt 2 800 förtida dödsfall per år. Hälsoeffekter från förhöjda halter av NO2 och PM2.5 beräknades orsaka samhällsekonomiska kostnader på ca 56 miljarder svenska kronor år 2015.

Den förhöjda dödligheten orsakad av trafikens utsläpp av luftföroreningar beror till viss del på att befolkningen växer och urbaniseringstrenden medför att fler utsätts för de relativt höga halterna i städernas centrum. Trafikarbetet i städerna har under många år ökat och utsläppen får stor påverkan i kvartersbebyggelse där luften blandas om långsamt. Positivt är dock att under senare år har den ökande andelen elbilar samt krav på låga utsläpp från förbränningsmotorer gjort att halterna av kvävedioxid minskar i flera städer.Barn är särskilt känsliga för luftföroreningar eftersom barns lungor, hjärnor och andra organ växer snabbt under de första åren. Dessutom andas barn snabbare än vuxna och relativt sett mer föroreningar tas därför upp i barnens lungor. Om barn exponeras för luftföroreningar tidigt i livet kan det ge livslånga fysiska och mentala konsekvenser. Mer att läsa om luftkvalitet finns på Naturvårdsverkets webbsida: Luft (naturvardsverket.se).

EU:s gränsvärden för luftkvalitet (2004/107/EG och 2008/50/EG) har införts i svensk lagstiftning genom de svenska miljökvalitetsnormerna (MKN) för utomhusluft (SFS 2010:477 – Luftkvalitets-förordningen). EU:s gränsvärden utgår från WHO:s Air Quality Guidelines (riktlinjer) från år 2005 eller tidigare. I september 2021 publicerade WHO uppdaterade riktlinjer med lägre nivåer av luftföroreningar än tidigare[2]. Orsaken är att det nu finns ännu starkare vetenskapliga bevis för att luftföroreningar påverkar hälsan negativt vid lägre koncentrationer än vad man tidigare förstått. EU-kommissionen arbetar därför med att revidera luftkvalitetsdirektivet och ett nytt direktiv kan vara på plats hösten 2024. Det reviderade direktivet kommer att innehålla skärpta gräns- och målvärden till 2030, förstärkta krav på kontroll av luftkvalitet genom mätning och modellering samt förtydligade regler och krav för åtgärdsprogram för att åtgärda överskridanden av gräns- och målvärden[3].

År 2016 beslutade Europeiska kommissionen om skärpta utsläppsnivåer för medlems-länderna, det s.k. takdirektivet[4]. Takdirektivet anger den högsta nivån av luftföroreningar som EU:s medlemsstater får släppa ut år 2020 och 2030. De luftföroreningar som direktivet omfattar är svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska ämnen, ammoniak och partiklar (PM2,5). Sverige har åtagit sig följande utsläppstak för år 2020 och 2030, se tabell nedan. Taken för år 2020 och 2030 är beräknade i procent, jämfört med basåret 2005.

Till följd av takdirektivet ska medlemsstaterna upprätta och genomföra nationella luftvårdsprogram. Programmen ska innehålla de åtgärder och styrmedel som behövs för att nå de nationella utsläppstaken. De ska även ta hänsyn till de gränsvärden som finns för luftkvalitet i tätortsmiljö, samt prioritera åtgärder som minskar utsläppen av sot. Den 1 april 2019 rapporterade Sverige in sitt första nationella luftvårdsprogram till EU. I Naturvårdsverkets uppföljning framgår att Sverige kan få svårt att klara sitt åtagande till 2030 för kväveoxider inom EU:s takdirektiv. Regeringen har därför beslutat om åtgärdspaket kring förbättrad reningsteknik för vissa industrier, åtgärder för inrikes transporter samt utfasning av äldre dieselfordon. I början av 2024 beslutade regeringen om ett uppdaterat luftvårdsprogram för Sverige[5].

Mer om internationellt samarbete för att minska utsläppen av luftföroreningar finns på Naturvårdsverkets webb-plats: Internationellt arbete med luft (naturvardsverket.se)

För Sverige som helhet är den internationella sjöfartens utsläpp av kväveoxider i svenska farvatten större än det totala utsläppet från samtliga övriga sektorer. Det som avses är utsläpp av NOx från bränsle som tankas i Sverige och som används för utrikes sjöfart på svenska farvatten. Utsläppen av kväveoxider från internationella transporter uppgick år 2022 till över 93 tusen ton, en ökning med cirka 76 procent jämfört med 1990[6]. Östersjön är ett av världens mest trafikerade hav och detta orsakar stora miljöproblem och ett av dessa är utsläpp till luft[7]. Orsaken till de höga utsläppen är att många fartyg saknar reningsutrustning, vidare har fraktmängderna ökat kraftigt de senaste årtiondena till följd av globaliserad produktion och handel.

IMO tog under 2016 beslut om att inrätta kontrollområden för kväveoxider (NECA) i Östersjön och Nordsjön. Det innebär begränsningar av NOx-utsläpp från nya fartyg i dessa områden och träder i kraft år 2021.

Flera stora svenska exportindustrier är medlemmar i Clean Shipping Index och använder indexet för att köpa transporttjänster från rederier med bra miljöprestanda http://cleanshippingindex.com/