Stråldos till allmänheten

Stråldos till allmänheten (mSv/ år)

Alla kärntekniska anläggningar släpper ut små mängder radioaktiva ämnen. Figuren visar högsta beräknade stråldos till närboende till följd av utsläpp från samtliga anläggningar vid förläggningsplatserna. Den högsta stråldosen under perioden ligger cirka 200 gånger under gränsvärdet. Stråldosen mäts i millisievert per år.

Ladda ner diagramdata för Stråldos till allmänheten (mSv/ år)

Skriv ut diagram för Stråldos till allmänheten (mSv/ år)

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/saker-stralmiljo/straldos/

Stråldos till allmänheten (mSv/år)

Stråldos till allmänheten (mSv/år)

Vid drift av kärntekniska anläggningar sker kontrollerade utsläpp av radioaktiva ämnen till luft och till vatten. Utsläppen begränsas så långt som det är möjligt och rimligt genom att bästa möjliga teknik används. Utsläppen mäts och stråldoser till de personer som förväntas tillhöra de mest exponerade (närboende) beräknas. Dessa stråldoser jämförs med begränsningsvärdet 0,1 millisievert per år som gäller för varje enskild kärnteknisk anläggning, samt med dosgränsen för allmänheten, 1 millisievert per år. Dosgränsen för allmänheten anges i strålskyddsförordningen (2018:506) och avser den sammanlagda stråldos en person ur allmänheten kan få från all verksamhet med strålning i samhället.

Stråldoserna från de kärntekniska anläggningarna ligger med god marginal under begränsningsvärdet och uppvisar under de senaste åren en nedåtgående trend eller ligger på en stabilt låg nivå.

Stråldosen till närboende under år 2018 var som högst 0,0003 millisievert, vilket är långt under begränsningsvärdet 0,1 millisievert per år.

Även om stråldoserna till närboende är låga kräver Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) att de kärntekniska anläggningarna fortsatt ska arbeta för att begränsa utsläppen genom att använda bästa möjliga teknik i syfte att säkerställa ett tillräckligt miljöskydd.

.

Metod

De stråldoser som närboende får på grund av utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar är mycket små och därför inte möjliga att mäta. I stället mäts hur mycket radioaktiva ämnen som släpps ut till luft och vatten från de kärntekniska anläggningarna. Utifrån dessa uppmätta värden beräknas stråldoserna till närboende med hjälp av radioekologiska spridningsmodeller och dosmodeller som granskats och godkänts av SSM.

En närboende exponeras bland annat för joniserande strålning från radioaktiva ämnen som

  • finns i luften,
  • ligger på marken,
  • andas in,
  • kommer in i kroppen genom intag av vatten eller livsmedel som har blivit kontaminerade med radioaktiva ämnen.

Stråldosen beräknas till den grupp av människor som till följd av levnadsvanor, ålder eller vistelseort förväntas vara bland de mest belastade avseende utsläppen från en specifik kärnteknisk anläggning. 

.

Fördjupning

SSM:s föreskrifter om skydd av människors hälsa och miljön vid utsläpp av radioaktiva ämnen ställer krav på miljöövervakning vid de kärntekniska anläggningarna. Miljöövervakningen utgörs dels av mätningar av radioaktiva ämnen i utsläpp till luft och vatten och dels av mätningar av förekomsten av radioaktiva ämnen i närområdet. Mätningarna i närområdet utförs enligt fastlagda kontrollprogram. Anläggningarna ansvarar för att provtagning och mätning sker i enlighet med kontrollprogrammet och SSM genomför inspektioner och jämförelsemätningar för att kontrollera att anläggningarna lever upp till detta åtagande.

Utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar ger upphov till mycket låga stråldoser till närboende och ligger långt under de begränsningsvärden som SSM anger i sina föreskrifter. Bidragande orsaker är att de svenska kärnkraftverken är belägna på platser relativt långt från tätbebyggda områden samt att de vattenburna utsläppen sker i havet. Detta innebär att de radioaktiva ämnena späds ut och att dosen till människa på så sätt blir lägre än den annars skulle ha blivit.

Omgivningskontrollen runt de kärntekniska anläggningarna visar att utsläppen ger låga men mätbara halter av radioaktiva ämnen i prov främst från den marina närmiljön. Halterna av radioaktiva ämnen i omgivningsproverna är mycket låga. Mätningarna visar sedan 1983 varierande låga halter i miljön och någon långsiktig trend kan inte utläsas.

Utsläppens storlek och sammansättning skiljer sig åt mellan olika typer av kärntekniska anläggningar. Detta innebär att stråldosen till de närboende varierar mellan de olika kärntekniska anläggningarna. Till exempel är dosbidragen lägre från kärnbränslefabriken Westinghouse i Västerås än från kärnkraftverken i Ringhals, Forsmark och Oskarshamn.

I diagrammen för de olika anläggningarna framgår hur stråldoserna har varierat från år till år. Detta beror till exempel på hur anläggningen drivits och hur väl de utsläppsreducerande systemen fungerat under året. Genom successiva förbättringar av de utsläppsreducerande systemen har utsläppen av radioaktiva ämnen och stråldoserna till allmänheten kunnat hållas på en fortsatt låg nivå.

.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Sofie Orvestedt Utredare, Strålsäkerhetsmyndigheten sofie.orvestedt@ssm.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Stråldos: Strålsäkerhetsmyndigheten