- Start
- Miljömålen
- Myllrande våtmarker
- Hydrologisk restaurering av torvmarker
- Du är här: Norrbottens län
Hydrologisk restaurering av torvmarker i Norrbottens län
Hydrologisk restaurering av torvmarker
Ladda ner diagramdata för Hydrologisk restaurering av torvmarker
Skriv ut diagram för Hydrologisk restaurering av torvmarker
Vad kan jag göra?
Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:
- Använda det i trycksaker
- Använda det i presentationer
- Använda det i digitala medier.
Vad bör jag göra?
Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:
Torvmarker har försvunnit eller skadats av utdikning och annan mänsklig påverkan under lång tid. Natur- och kulturvärden samt ekosystemtjänsters funktion i torvmarker har påverkats negativt av markavvattning, vattenreglering och kvävenedfall med mera. Fler torvmarker behöver återskapas för att öka biologisk mångfald, kollagring, vattenrening och vattenhållande förmåga.
Satsning på att återställa hydrologin i torvmarker
För våtmarksrestaurering finns två olika indikatorer, dels denna som handlar om torvmark dels indikatorn Anlagda eller hydrologiskt restaurerade våtmarker som handlar om övrig våtmark som inte är torvmark. Båda indikatorerna visar omfattning av statligt miljöarbete, och ger en indikation av hur restaurering förbättrar ekosystemtjänster och landskap.
Indikatorn anger antalet hektar som påverkas positivt från våtmarks- och klimatsynpunkt av genomförda restaureringar. Det kan också ses som en indikation av hur ekosystemtjänsten kollagring ökar som en följd av restaurering. Idag läcker dränerade torvjordar på åkermark och skogsmark stora mängder kol till atmosfären.
Från år 2010 fram till och med 2023 har cirka 177 hektar torvmarker restaurerats hydrologiskt i Norrbottens län. Restaureringarna har skett inom våtmarkssatsningen, LONA och Skogens miljövärden. Fler restaureringar planeras att dra igång under 2024 och pågå de kommande åren.
De åtgärder som genomförs uppvisar ofta goda resultat lokalt. Genom att lägga igen diken har gynnsamma förhållanden uppnåtts för torvmarkerna med återställd hydrologi, förbättrad vattenhållande förmåga, torvbildning och därmed kollinlagring.
Metod
Indikatorn visar antal hektar torvmark som påverkats positivt (från våtmarks- och klimatsynpunkt) av genomförd hydrologisk restaurering genomförd/finansierad/delfinansierad av staten. Störst areal restaureringar är finansierade genom EUs LIFE-projekt LIFE to addmire, LONA samt genom skötselmedel för skyddade områden. Men finansiering kommer även från Landsbygdsprogrammet, Åtgärdsprogram för skyddade arter samt Skogsstyrelsens bidrag NOKÅS och Skogens miljövärden och återvätningsavtal.
Dataunderlaget kommer från länsstyrelserna och Skogsstyrelsen. För uppgifter från och med 2022 levererar länsstyrelserna in GIS-data över anlagda eller restaurerade våtmarker till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket gör sedan en överlappsanalys med SGU:s jordartskarta. På det sättet analyseras hur mycket som ligger på torvmark respektive mineraljord. Alla arealer som hamnar på mineraljord redovisas istället i indikatorn "Anlagda eller hydrologiskt restaurerade våtmarker". Tidigare har länsstyrelserna själva gjort bedömningen av vilka restaurerade våtmarker som ligger på torvmark respektive mineraljord när de har rapporterat till Naturvårdsverket.
Restaureringar har gjorts ur hydrologisk synvinkel så att vattennivån höjts, oftast genom igenläggning av tidigare diken. Det viktiga är att vattennivån höjs så pass mycket att den ligger i eller strax under aktuell markyta delar av året ner till maximalt 30 cm djup (dvs att den fluktuerar i ett spann som gör att myrvegetation gynnas). Den påverkan på hydrologin som ett eventuellt borttagande av trädskikt innebär, ingår inte i siffrorna, med undantag för stora områden där trädskikt tagits bort som resulterat i att vattennivån höjts.
Fördjupning
Torvmarker spelar en viktig roll för klimatet eftersom torv innehåller stora mängder kol. Att restaurera kolrika ekosystem som torvmarker gynnar klimatet, då detta kan bidra till en minskning av växthusgaser och inbindning av kol.
Torvmarker skapas över lång tid av döda växter som inte bryts ner i blöta och syrefattiga förhållanden. Detta organiska material består av stora mängder kol och kan fortsätta att bildas om marken förblir blöt. Om marken däremot dräneras syresätts det organiska materialet och börjar brytas ned och släpper ut växthusgaser.
I Sverige rapporteras ett årligt utsläpp på ca 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter från dränerad torvark. Detta överstiger de årliga utsläppen från personbilstrafiken och motsvarar ca 20% av de totala territoriella utsläppen i Sverige.
För att minska utsläppen från dränerade torvmarker är återvätning en rekommenderad metod. Återvätning innebär att tidigare grävda diken, som dränerat marken från vatten, antingen tillåts växa igen eller fylls igen genom så kallad pluggning. Dikespluggar kan bestå av exempelvis torv och kapade trädstammar som täpper igen diket och därmed höjer grundvattennivån i marken. Vid återvätning återställs de grundförutsättningar som behövs för att marken ska kunna bli en kolsänka igen, och de kollager som finns på platsen kan bevaras.
Läs mer på Våtmarker och klimat (naturvardsverket.se)
Om data
Ansvarig myndighet för indikatorn Hydrologisk restaurering av torvmarker: Naturvårdsverket