Toxicitetsindex för växtskyddsmedel i ytvatten

Växtskyddsmedel i ytvatten

Toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till substansernas riktvärden (index för år 2002 är satt till 100).

Ladda ner diagramdata för Växtskyddsmedel i ytvatten

Skriv ut diagram för Växtskyddsmedel i ytvatten

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/giftfri-miljo/vaxtskyddsmedel-i-ytvatten/

Växtskyddsmedel i ytvatten

Ladda ner karta för Växtskyddsmedel i ytvatten

Skriv ut diagram för Växtskyddsmedel i ytvatten

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/giftfri-miljo/vaxtskyddsmedel-i-ytvatten/

Toxicitetsindex är en beräkning för att visa trenden av växtskyddsmedelsrester i ytvatten, där index för år 2002 är satt till 100. Risken för att växtskyddsmedel från jordbruket ska påverka vattenlevande organismer har inte minskat under 2002–2020.

Ingen minskning av växtskyddsmedel i ytvatten

Växtskyddsmedel används främst för att skydda odlade grödor på åkern mot konkurrerande ogräs eller skadliga svampar och insekter. Rester av dessa medel kan transporteras från åkern ut i bäckar och åar till exempel vid kraftiga regn. Om halterna av de aktiva substanserna är höga finns det en risk att växter och djur som lever i vattendraget påverkas negativt. För att skydda dessa bestäms ett riktvärde som anger den högsta halt för varje substans som växter och djur förväntas klara av.

 

Toxicitetsindexet baseras på analysresultat från fyra välstuderade vattendrag i jordbruksområden i Skåne, Halland, Östergötland och Västra Götaland. Indexet visar hur ofta och hur mycket de uppmätta halterna överskrider substansernas respektive riktvärde.

 

Av de ca 175 substanser som analyserats under hela eller delar av perioden är det drygt 120 substanser som påträffats vid ett eller flera tillfällen, i ett eller flera vattendrag. Av dessa är det tio substanser som står för 50 till 90% av indexet under ett enskilt år. Detta kan förklaras med att det räcker med att en enskild substans påträffas i förhöjda halter i ett av de undersökta vattendragen under en kort period för att det ska ge tydliga effekter på indexet (se fördjupningstext nedan).

 

På flera nivåer i samhället pågår ett arbete för att minska risken vid användning av växtskyddsmedel och för att på sikt minska beroendet av växtskyddsmedel. Förändringar inom jordbruket, till exempel vilka substanser som används och hur de används, styrs av regler som regelbundet ses över. Effekterna av dessa förändringar är dock ofta långsamma. Det tar tid att förändra användningsmönster och vissa substanser kan ligga kvar i marken under en längre tid. Därför är det viktigt att följa trenderna över lång tid.

 

Under den undersökta perioden 2002–2020 har det sammanvägda indexet för alla fyra vattendrag överlag varit högre än startårets index. Det innebär att risken för att rester av växtskyddsmedel från jordbruket ska påverka vattenlevande organismer inte har minskat under perioden.

 

Indikatorn visar inte på en utveckling i linje med det tillstånd som eftersträvas i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. 

Metod

Toxicitetsindexet baseras på data från miljöövervakning av växtskyddsmedelsrester som bedrivs inom den nationella miljöövervakningens programområde Jordbruksmark. Övervakningen har bedrivits sedan år 2002 i fyra små avrinningsområden, s.k. typområden. De fyra områdena ligger i Västra Götaland, Östergötland, Halland och Skåne. Områdena tjänar som exempel på hur det kan se ut i mindre vattendrag i intensiva jordbruksregioner i Sverige.

 

Dataunderlaget kommer från analyserade ytvattenprover som tagits i de bäckar som avvattnar de fyra typområdena. Provtagningen är tidsstyrd så att ett delprov tas var 90:e minut och samlas ihop veckovis, därmed motsvarar proverna medelhalten under en vecka. Årligen tas ett tjugotal prover, vanligtvis från maj till slutet av oktober eller början av november, med uppehåll under augusti då det vanligen är låga vattenflöden. Från områdena i Skåne och Halland har det, speciellt på senare år, samlats in prov till och med slutet av november eller början av december för att täcka in den längre växtodlingssäsongen i de södra delarna av Sverige. 2019 gjordes extra mätningar i Västergötland och Östergötland in i december. Antalet substanser som analyserats i varje vattenprov var de första åren knappt 80 men utökades 2009 till ca 110 och uppgick år 2020 till närmare 150 substanser. Det ökande antalet är kopplat till att nya substanser godkänns för användning inom jordbruket, samtidigt som substanser som inte längre används eller är tillåtna fortsätter att analyseras så länge de påträffas i ytvatten, vilket äldre mer persistenta substanser tenderar att göra.

 

Substanserna kan bara inkluderas i indikatorn om de har ett riktvärde, dvs. om det finns ett värde som anger den högsta halt av en substans som inte förväntas påverka vattenlevande organismer negativt. Som riktvärde används i första hand de miljökvalitetsnormer och bedömningsgrunder som tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten (HVMFS 2019:25). I andra hand används riktvärden framtagna av Kemikalieinspektionen. De substanser som saknar miljökvalitetsnormer och riktvärden jämförs mot preliminära riktvärden som tagits fram som underlag för tolkning av resultat i miljöövervakningen och för beräkning av toxicitetsindex.

 

Tio substanser, främst s.k. pyretroider, har ett riktvärde som är lägre än vad som är möjligt att mäta och har därför uteslutits ur beräkningarna, utom för jämförelse i figur 3 i fördjupningsavsnittet nedan. Fyra substanser som under första åren var svåra att mäta i tillräckligt låga halter lades till i beräkningarna för indikatorn vid uppdateringen 2019, och detta gav en retroaktiv uppdatering av indikatorn. En av substanserna är imidakloprid. Imidakloprid har analyserats sedan 2009 och det riktvärde som bestämdes 2019 (HVMFS 2019:25) är betydligt lägre än det preliminära riktvärde som användes innan dess.

 

Indikatorn baseras på en metod för att beräkna toxicitetsindex som har tagits fram och använts av U.S. Geological Survey inom det amerikanska miljöövervakningsprogrammet National Water-Quality Assessment (NAWQA). Metoden benämns Pesticide Toxicity Index (PTI). Indikatorn som presenteras här är en modifiering av det amerikanska toxicitetsindexet.

 

Toxicitetsindexet visar den sammanlagda förekomsten av växtskyddsmedelsrester i förhållande till de ingående substansernas respektive riktvärde. Detta är ett relativt mått som beräknas som summan av toxicitetskvoter, dvs. den uppmätta halten för varje påträffad substans dividerad med riktvärdet för respektive substans. Kvoterna summeras sedan årsvis. Vid ett högre värde på indexet (PTI) ökar risken för att rester av växtskyddsmedel kan ge negativa effekter på de vattenlevande organismerna. Dock är indexberäkningarna endast en additiv uppskattning av riskerna i och med att toxicitetskvoterna för substanserna summeras. Eventuella synergistiska effekter mellan växtskyddsmedel ingår inte i beräkningen. Rester av andra typer av föroreningar ingår inte heller.

 

För att kunna följa utvecklingen av indikatorn för växtskyddsmedel över åren sattes indexet till 100 vid undersökningens början, år 2002. Hög eller låg förekomst av enstaka substanser kan ge stor effekt på indexet under enskilda år (se fördjupningstext nedan).

 

Miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester utförs av Institutionen för Vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Institutionen för Mark och miljö vid samma universitet är datavärd för programområde Jordbruksmark på uppdrag av Naturvårdsverket.

 

Beräkningarna av indikatorn har utförts av institutionen för Vatten och miljö, SLU. Mer detaljerad information om miljöövervakningen av växtskyddsmedelsrester och indikatorn finns publicerad i rapporter från Institutionen för vatten och miljö och SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön.

 

Kontaktperson vid institutionen för Vatten och miljö, SLU: Bodil Lindström

Fördjupning

Bakgrund till mätningarna

Användningen av växtskyddsmedel på jordbruksmark innebär ett avsiktligt utsläpp i miljön och det är speciellt viktigt att följa upp spridning och förekomst av växtskyddsmedelsrester i miljön för att kunna följa upp med riskminimerande åtgärder.

 

De fyra typområdena där indexet beräknas ligger i jordbruksintensiva områden i olika delar av södra Sverige och speglar olika odlingsinriktningar, jordar och väderbetingelser. Förutom att analysera rester av växtskyddsmedel i bäckar och åar som avvattnar området intervjuas lantbrukarna om användningen av växtskyddsmedel. Under den undersökta perioden har ogräsmedel (herbicider) varit den mest använda (räknat i kg) och mest spridda (räknat som areal) typen av växtskyddsmedel i typområdena. Svampmedel (fungicider) har haft större användning än insektsmedel (insekticider), vilket delvis beror på att insektsmedel vanligtvis sprids i lägre doser. Den använda mängden växtskyddsmedel per areal har varit högre i Hallands och Skånes typområden (med viss variation) jämfört med i Västra Götalands och Östergötlands typområden. Det beror bland annat på att odlingssäsongen är längre i Halland och Skåne samt att mer krävande grödor odlas där jämfört med i de andra typområdena.   

Resultat från mätningarna

Det sammanvägda toxicitetsindexet för de fyra typområdena visar stor variation mellan åren. Mellanårsvariationen beror bland annat på om de substanser som har låga riktvärden påträffas i höga eller låga halter, eftersom det ger en tydlig påverkan på indikatorn. Under 2020 påträffades inga av de substanser med lägst riktvärde, vilket för alla typområden utom det i Östergötland har gett ett relativt lågt PTI för året. I Östergötland har endast fyra tidigare år haft högre PTI. För 2020 är det framför allt halterna av diflufenikan som bidrar till detta och står för 39 % av PTI i typområdet under 2020.

 

Ogräsmedel är den mest använda typen av bekämpningsmedel i typområdena, vilket även visat sig i fynden i ytvattenproverna. De vanligast förekommande substanserna i typområdena har varit desamma under majoriteten av de undersökta åren, bland annat med fynd av ogräsmedlen bentazon och glyfosat i alla ytvattenprov. Dock har bentazon och glyfosat inte bidragit med mer än 0,13 % respektive 0,07 % till index eftersom de aldrig påträffats över riktvärdet. Imidakloprid och diflufenikan är de substanser som oftast påträffats över riktvärdet och därmed varit de substanser som bidragit mest till index, med 25 % respektive 10 % summerat över alla år och alla typområden. Imidakloprid förbjöds för användning inom jordbruket 2018, och sett över det totala indexet för alla typområden så bidrar imidakloprid under 2020 med hälften så mycket som tidigare år.

 

En statistisk analys (Mann-Kendall) visar att det inte finns någon trend, varken uppåtgående eller nedåtgående. Den samlade bedömningen är därför att den potentiella risken för att vattenlevande organismer ska påverkas av växtskyddsmedel inte har ökat sedan 2002 men inte heller minskat, vilket hade varit i linje med miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

Figur 1: Toxicitetsindexet för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten områdesvis för de fyra typområdena under perioden 2002–2020. Indexet är redovisat som absolut värde utan indexering mot ett visst år.

 

Figur 2: Toxicitetsindexet för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten områdesvis för de fyra typområdena under perioden 2002–2020. Indexet visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester i förhållande till riktvärden för substanserna (index för år 2002 är satt till 100).

 

Figur 3: Sammanlagt toxicitetsindex för uppmätta halter av växtskyddsmedelsrester i ytvatten för de fyra typområdena under perioden 2002–2020. Indexet är redovisat som absolut värde utan indexering mot ett visst år, med respektive  utan tio substanser som fortfarande är svåra att analysera i tillräckligt låga nivåer för jämförelse. (PTI=Pesticide Toxicity Index)

 

Länkar

Mer information om mätningarna av växtskyddsmedel finns hos Institutionen för vatten och miljö.
Data finns hos datavärdarna på Institutionen mark och miljö på SLU.

Mer information om Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, bekämpningsmedel och riktvärden för växtskyddsmedel finns på Kemikalieinspektionens webbplats.

Mer information om miljöövervakning finns på Naturvårdsverkets webbplats.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Kontakt för indikatorn

Stefan Gabring stefan.gabring@kemi.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Växtskyddsmedel i ytvatten: Kemikalieinspektionen