Underlaget till indikatorn baseras på data från miljöövervakning av växtskyddsmedel som bedrivs inom den nationella miljöövervakningens programområde Jordbruksmark. Övervakningen har bedrivits sedan 2002 i fyra små avrinningsområden, så kallade typområden, i Västergötland, Östergötland, Halland och Skåne. Områdena tjänar som exempel på hur det kan se ut i mindre vattendrag i jordbruksintensiva regioner i Sverige.

Toxicitetsindex beräknas från fynd av växtskyddsmedel i ytvattenprover som tagits från de bäckar som avvattnar de fyra typområdena. Provtagningen är tidsstyrd, vilket innebär att ett delprov tas var 90:e minut under en veckas tid. Därmed motsvarar proverna medelhalten av de påträffade ämnena under provtagningsveckan. Årligen tas ett tjugotal prover i typområdena i Västergötland och Östergötland, vanligtvis från april till oktober-november. I de två sydligare typområdena i Halland och Skåne, tas även tvåveckorsprover under vinterhalvåret (december till mars). I alla typområden utom det i Halland görs ett uppehåll i provtagningen under augusti, då det vanligen är för låga vattenflöden för provtagning. Antalet ämnen som analyseras i ytvattenproven har ökat över åren, från knappt 80 ämnen år 2002, cirka 110 ämnen 2009 och till drygt 150 ämnen år 2024. Det ökande antalet beror på att nya ämnen godkänns för användning inom jordbruket, samtidigt som ämnen som inte längre används eller är tillåtna fortsätter analyseras så länge de påträffas i ytvatten. Samtidigt har de analytiska möjligheterna att inkludera fler ämnen i analysmetoderna förbättrats över åren, framför allt i och med en ny analysmetod som introducerades 2009. Eftersom det ökade antalet ämnen försvårar tolkningen av tidstrender innehåller indikatorn data från 2009 och framåt.

Toxicitetsindex för växtskyddsmedel i ytvatten kan bara beräknas om ämnet har ett riktvärde att jämföra halterna mot. Riktvärdet anger den högsta halt då man inte förväntar sig några negativa effekter av ett ämne i vattendragets ekosystem. Riktvärdena används i första hand vid bedömningar av vattenkvalitet inom den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel, där det främst är små vattendrag som undersöks. Dessa riktvärden är inte lagligt bindande gränsvärden, som inom vattenförvaltningen.

Från och med 2022 motsvarar de svenska riktvärdena för växtskyddsmedel i ytvatten det senaste och lägsta Predicted No Effect Concentrations (PNEC)-värdet, som tas fram i och med (om-)registreringsprocessen av en ämne inom EU. De nya riktvärdena har fastställts av Naturvårdsverket för användning inom den svenska miljöövervakningen av bekämpningsmedel och har använts för alla års data.

Indikatorn baseras på en metod för att beräkna toxicitetsindex som har tagits fram och använts av U.S. Geological Survey inom det amerikanska miljöövervakningsprogrammet National Water-Quality Assessment (NAWQA). Metoden benämns Pesticide Toxicity Index (PTI). Indikatorn som presenteras här är en modifiering av det amerikanska toxicitetsindexet.

Toxiciteten beräknas genom att den uppmätta halten för varje påträffat ämne divideras med riktvärdet för respektive ämne. Kvoterna summeras sedan årsvis. Ju högre värde på den summerade toxiciteten desto högre risk för att växtskyddsmedel ska ge negativa effekter på ekosystemet i vattendraget. Trender över åren har analyserats statistiskt med hjälp av Mann-Kendall-test i R.

Miljöövervakningen av växtskyddsmedel utförs av Institutionen för Vatten och miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Institutionen för Mark och miljö vid samma universitet är datavärd för programområde Jordbruksmark på uppdrag av Naturvårdsverket.

Beräkningarna av indikatorn har utförts av institutionen för Vatten och miljö, SLU. Mer detaljerad information om miljöövervakningen av växtskyddsmedel finns publicerad på hemsidan för nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel samt i rapporter från Institutionen för vatten och miljö och SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön.

Kontaktperson vid institutionen för Vatten och miljö, SLU: Bodil Lindström

Bakgrund

De fyra undersökta typområdena ligger i jordbruksområden i olika delar av södra Sverige. Områdena speglar olika odlingsinriktningar, jordar och väderbetingelser. Dominerande jordart i typområdena i Skåne och Halland är moränlera respektive sand och de har i genomsnitt större nederbördsmängder och högre medeltemperatur än typområdena i Västergötland och Östergötland. Västergötland och Östergötland har främst lerig respektive moränlerig jord. Vattendragen i alla fyra typområden är mer (Skåne) eller mindre (Östergötland) kulverterade.

Utöver analys av växtskyddsmedel i bäckarna som avvattnar områdena intervjuas även lantbrukarna om odling och användning av växtskyddsmedel. Spannmål är den främsta grödan i alla fyra typområdena, med störst andel av avrinningsområdet i Västergötland. Oljeväxter odlas också mer eller mindre i alla typområden. Den använda mängden växtskyddsmedel per areal har varit högre i typområdena i Halland och Skåne (med viss mellanårsvariation) jämfört med de i Västergötland och Östergötland. Det beror bland annat på att odlingssäsongen är längre i Halland och Skåne samt att dessa områden har en större andel åkermark med mer krävande grödor, så som potatis och sockerbetor, som normalt behöver fler växtskyddsbehandlingar per säsong jämfört med exempelvis spannmål som är vanligt i Västergötland.

Under den undersökta perioden har ogräsmedel (herbicider) varit det mest använda (räknat i kg) och mest spridda (räknat som areal) typen av växtskyddsmedel i alla typområdena. Svampmedel (fungicider) har haft större användning än insektsmedel (insekticider), sett både till mängd och till areal. Samtidigt har antalet insektsmedel som finns tillgängliga på marknaden för lantbrukare minskat de senaste åren, vilket kan vara en anledning till att en allt mindre andel av åkerarealen behandlas för insektsangrepp. Detta är tydligast i Skånes typområde som tidigare haft störst andel areal behandlad med insektsmedel. Dock tenderar användningen av svampmedel och insektsmedel att vara mer väderberoende och varierar mer mellan åren jämfört med ogräsmedel.

Resultat från mätningarna

Typområdet i Västergötland har generellt lägre summerad toxicitet över åren än de andra typområdena, följt av Östergötland, medan de södra typområdena i Skåne och Halland har relativt lika nivåer. Bakgrunden till detta är det komplexa sambandet mellan jordart, klimat och användning av växtskyddsmedel. Användningen är åtminstone delvis knuten till valet av grödor, där till exempel spannmål, som främsta gröda i avrinningsområdet i Västergötland, kräver jämförelsevis färre växtskyddsbehandlingar än exempelvis potatis och sockerbetor, som odlas i de andra typområdena.

Genomsnittligt toxicitetsindex för samtliga fyra typområden har som lägst varit 38 och som högst 14 042. Över lag ses en svag, generellt nedåtgående trend över perioden 2009–2024. Detta trots att antalet analyserade ämnen gradvis har ökat under åren och detektionsgränserna för många ämnen har sänkts något, det vill säga möjligheterna att påträffa ämnen har förbättrats med tiden. Sett per typområde är det dock endast toxicitetsindexet i Halland som har en signifikant nedåtgående trend, främst på grund av de två första årens ovanligt höga toxicitetssumma. Dessa höga summor påverkar också statistiken för den genomsnittliga toxiciteten, varför trenden bör tolkas med viss försiktighet. De länsvisa figurerna och texterna beskriver hur enskilda ämnen som har ett relativt lågt riktvärde, det vill säga ämnen som är toxiska i låga halter, vissa år förekommer i förhöjda halter och då ger ett stort bidrag till summerad toxicitet. Dessa fynd bidrar i hög grad till mellanårsvariationen, så som den ovanligt höga summan för toxiciteten i typområdet i Halland år 2009.

Totalt har 145 ämnen påträffats i ett eller flera prover i något av typområdena. De vanligast förekommande ämnena i typområdena har varit desamma under majoriteten av de undersökta åren. Ogräsmedlen bentazon och glyfosat har påträffats i nästan alla ytvattenprov men då dessa har relativt höga riktvärden (350 respektive 100 µg/l), och de aldrig har påträffats i så höga halter, är deras bidrag 0,001 % respektive 0,009 % till totalt toxiciteten under perioden 2009–2024. I stället är det främst insektsmedel som bidrar mest till total toxicitet trots att de påträffats sällan och i jämförelsevis låga halter, vilket beror på att dessa är väldigt toxiska och har låga riktvärden. Av dessa insektsmedel har imidakloprid påträffats oftast, och därmed gett ett betydande bidrag till totala toxiciteten, med 2,3 % summerat över alla typområden under perioden 2009–2024. Det kan jämföras med de tre fynd av insektsmedlet deltametrin, som påträffats tre gånger i Halland under samma period men bidrar med 82,1 % till totala toxiciteten. De fem ämnen som bidragit mest till den totala toxiciteten under 2009–2024 står tillsammans för drygt 96 % av summan, medan resterande 140 ämnen står för 4 %. Dessa fem är deltametrin (81,2 %) följt av gamma/lambda-cyhalotrin (9,1 %), imidakloprid (2,3 %), betacyflutrin (1,7 %) och esfenvalerat (1,5 %). Alla dessa är insektsmedel som blivit förbjudna för användning på åkermark under de undersökta åren, men vissa är tillåtna som biocider. Sedan imidakloprid förbjöds inom jordbruket 2018 har halterna tydligt minskat. Både antalet fynd och uppmätt halt ökar däremot av det tillåtna insektsmedlet tau-fluvalinat som stod för 24 % av den totala toxiciteten 2024, medan gamma-cyhalotrin och imidakloprid bidrog med 22 % respektive 12 %.

Figur 2. Summerad toxicitetför de fyra typområdena per år, uppdelat på godkända och icke godkända verksamma ämnen i växtskyddsmedel år 2025.

Eftersom godkännandet för ett flertal växtskyddsmedel, främst insektsmedel, har upphört under de senaste åren är det intressant att dela upp den beräknade toxiciteten i godkända och inte längre godkända ämnen (Figur 2). Ämnen som är godkända som biocider men inte växtskyddsmedel räknas in i gruppen inte längre godkända. Trenden för icke-godkända ämnen är signifikant nedåtgående medan de godkända ämnena inte uppvisar någon signifikant trend.

Figur 3. Andelen fynd över riktvärdet av totalt antal fynd (ämnen som påträffats en eller flera gånger), per år och typområde, åren 2009–2024.

Om ett ämne påträffas över detektionsgränsen räknas det som ett fynd och om halten är över ämnets riktvärde ses det som ett fynd över riktvärdet. Figur 3 visar andelen av alla fynd i typområdena där halten av en ämne uppmäts över riktvärdet, oavsett storlek på överstigandet. Andelen riktvärdesöverstigande halter har minskat i slutet av perioden för alla typområden, en trend som är statistiskt signifikant. Typområdena i Västergötland och Östergötland har få, eller inga, överstiganden per år medan typområdet i Halland har flest.

Sedan 2010 har det även tagits prover av påväxtalger och bottenfauna i vattendragen i de fyra typområdena. För att bedöma påverkan av bekämpningsmedelsrester har bland annat ett SPEAR-index (SPEcies At Risk) beräknats. Resultaten visar att växter och djur i vattendragen är påverkade, men det går inte att avgöra om det bara beror på växtskyddsmedel eller om det också är ett resultat av andra stressfaktorer som till exempel övergödning (Hallstan m.fl. 2020).

Hallstan, S., Boström, G. & Gönczi, M. 2020. Övervakning av biologi i vattendrag i jordbruksintensiva områden - Övervakning av biologi i vattendrag i jordbruksintensiva områden - Resultat av elva års övervakning samt utvärdering av övervakningsprogrammet. CKB rapport 2020:2. Sveriges lantbruksuniversitet.