Nationella utsläpp av lustgas, N2O

Diagram

Nationella utsläpp av lustgas

Nationella utsläpp av lustgas (N2O) i ton från olika sektorer under åren 1990 till 2024.

Ladda ner diagramdata för Nationella utsläpp av lustgas

Skriv ut diagram för Nationella utsläpp av lustgas

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

Använda det i trycksaker
Använda det i presentationer
Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/skyddande-ozonskikt/lustgasutslapp/

Lustgas bryter ner ozonskiktet och står idag för en växande andel av den totala påverkan. Samtidigt är den en kraftig växthusgas. Jordbruket och markanvändningen utgör de största utsläppskällorna. Den nationella utsläppstrenden är svagt minskande.

Problem/syfte

Lustgas (N2O) har en atmosfärisk livslängd på omkring 120 år. Det innebär att gasen hinner transporteras upp till stratosfären där den bryts ner och bildar kväveoxider (NO och NO2), vilka i sin tur effektivt bryter ner ozonskiktet.
Lustgas är dessutom en mycket stark växthusgas – cirka 298 gånger kraftigare än koldioxid (CO2) över 100 år. I klimatrapporteringen används faktorn 265, och i IPCC:s senaste rapport från 2021 har värdet justerats till 273.

Ämnet regleras inte av Montrealprotokollet utan omfattas av Parisavtalet. Under senare år har lustgas kommit att stå för en större del av den totala påverkan på ozonskiktet. Figuren visar de nationella lustgasutsläppen. För regional statistik, se:

Nationella emissionsdatabasen

Nuläge

Utsläppen av lustgas kommer huvudsakligen från jordbrukssektorn och markanvändning (t.ex. förändringar i markens kolförråd). Därutöver sker utsläpp från energisektorn, industriprocesser, produktanvändning samt avloppsvattenhantering.

De totala utsläppen av lustgas 2024 (exklusive internationella transporter) var cirka 17?000 ton.
Inom jordbruket uppstår utsläppen främst från hantering av stallgödsel och från lustgasbildning i jordbruksmark. Kväveföreningar som växterna inte tar upp kan, under rätt förhållanden, omvandlas till lustgas av markens mikroorganismer.

Det sker även utsläpp i andra länder vid produktion av mineralgödsel och foder som importeras till Sverige, men dessa redovisas inte här.

Trend

Utsläppen har minskat med ungefär 20 procent sedan 1990. Den största minskningen kommer från industriprocesser och produktanvändning samt från jordbruket.
För jordbrukssektorn beror minskningen främst på minskat djurantal, särskilt färre mjölkkor och grisar, samt delvis på minskad användning av mineralgödsel.

Värdering

För att minska lustgasutsläppen från jordbruket är det centralt att inte tillföra mer kväve än vad grödorna kan ta upp.

Åtgärder inom andra sektorer kan exempelvis handla om:

teknik som fångar in och förstör dikväveoxid som bildas som biprodukt i kemiska processer
nya metoder för att minska utsläppen vid produktion av mineralgödsel

Allt kväve som släpps ut i luften kan indirekt bidra till ökade utsläpp av lustgas, eftersom det så småningom faller ner på marken där det kan omvandlas till lustgas.

Metod

Indikatorn bygger på nationella beräkningar av utsläpp och upptag av växthusgaser. Dessa beräkningar tas fram av SMED på uppdrag av Naturvårdsverket inom ramen för den årliga växthusgasinventeringen, enligt de riktlinjer som gäller under FN:s klimatkonvention.

Fördjupning

Åtgärder i syfte att minska utsläpp eller läckage av kväveföreningar har traditionellt framförallt vidtagits för att motverka övergödning, försurning, förorening av grundvatten samt luftföroreningar. Kväveföreningar som hamnar i mark och vatten har emellertid även potential att omvandlas till lustgas. Gasen bildas framförallt av de bakterier som finns i mark och sediment. Ju mer kväve som hamnar i biosfären, desto mer lustgas bildas i åkrar, vattendrag och hav.

På grund av den långa uppehållstiden kan lustgasen nå upp till stratosfären där den efter kemiska omvandlingar kan övergå till kväveoxid och därmed bryta ner ozonskiktet. Utsläpp av lustgas är i dag större än för någon annan ozonnedbrytande gas med avseende på dess ozonnedbrytande potential och utsläppen fortsätter att öka. Lustgas är även en växthusgas som är 300 gånger starkare än koldioxid och har en uppehållstid i atmosfären som är längre än 100 år.

Eftersom ekosystemen både på land och i sjöar, vattendrag och hav generellt mår dåligt av för hög kvävetillförseln kommer åtgärder leder till minskade utsläpp av kvävereningar dessutom att gynna miljökvalitetsmål som t.ex. Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv, Myllrande våtmarker och Ett rikt odlingslandskap.

Utsläppen anges i ton lustgas per år. Data som används hämtas från Sveriges rapportering av växthusgaser där man i stort sätt utgår från IPCC:s guidlines for National Greenhouse Gas Inventories. Osäkerheterna är dock stora beträffande lustgas från jordbrukssektorn.