Statistik för hudcancer är hämtat från Socialstyrelsens statistikdatabaser - Statistik om cancer.

Cancerregistret regleras av lagen (1998:543) om hälsodataregister med tillhörande förordningar. Av lagen framgår att uppgifter i registren får användas för:

1. framställning av statistik
2. uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av hälso- och sjukvård, och
3. forskning och epidemiologiska undersökningar.

Sjukdomsförekomsten redovisas i ett mått som kallas incidens, eller insjuknande, och anger hur många nya fall av en sjukdom som inträffar hos en befolkning. Detta anges som antalet fall per 100 000 personer och år. Eftersom en och samma person kan ha flera tumörer och varje tumör räknas som ett fall kan antalet diagnostiserade fall vara större än antalet personer som har insjuknat.

Ju äldre en person blir, desto större är risken för att hen drabbas av cancer. När befolkningens medellivslängd ökar ger det därför utslag i statistiken. För att kunna göra en rättvisande jämförelse av cancerförekomst över tid måste hänsyn tas till strukturella förändringar i befolkningen. Av denna anledning brukar insjuknande- och dödlighetssiffror redovisas så att man tar hänsyn till åldersförändringarna i befolkningen; man ”viktar” dem mot befolkningens åldersfördelning vid en viss tidpunkt så att siffrorna blir jämförbara över tid. För denna indikator används åldersfördelningen i Sveriges befolkning år 2000 vid åldersstandardiseringen.

Kraftig solexponering med brännskador, främst under barnåren, anses ge ökad risk för malignt melanom senare i livet men risken ökar även med sammanlagd exponering. Man har även påvisat ett samband mellan solarieanvändning och malignt melanom. Risken för melanom liksom för annan hudcancer beror på hur känslig huden är för UV-strålning. Till exempel är personer med ljus hy känsligare och personer med många eller stora bruna prickar (melanocytära nevi) löper större risk att drabbas av melanom än de med få, små prickar. Levnadsvanor och attityder till att vara solbrun spelar en avgörande roll för risken att få hudcancer, eftersom det är påverkar individens beteende och UV-exponering. Jämfört med andra europeiska länder är antalet fall av hudcancer högt i Sverige.

Med "tumör i huden, ej malignt melanom" avses framför allt skivepitelcancer. Till skillnad från malignt melanom som är ungefär lika vanligt hos både män och kvinnor är skivepitelcancer vanligare hos män. Skivepitelcancer uppkommer oftast i ansiktet eller på översidan av händerna. Sjukdomen sprider sig inte lika ofta som melanom och dödligheten är mycket lägre. Skivepitelcancer har ett tydligt samband med sammanlagd exponering för UV-strålning. Risken att få skivepitelcancer ökar med stigande ålder. Solarieanvändning ger en förhöjd risk för skivepitelcancer.

Antalet nya hudcancerfall skiljer sig mycket åt mellan olika län. UV-strålningens intensitet avtar ju längre norrut man kommer. Det förekommer i regel färre fall i norra Sverige än i södra, vilket beror på att befolkningens exponering generellt minskar ju längre norrut man kommer. Man har också visat att exponeringen i kustlän tenderar att vara större. Strålsäkerhetsmyndigheten och SMHI mäter kontinuerligt UV-strålningen i Sverige och SMHI tillhandahåller prognoser för UV-strålning i hela landet. På vissa håll i Sverige ökar UV-strålningen, främst beroende på minskad molnighet. I Norrköping har man mätt UV-strålningen sedan början av 1980-talet och instrålningen har ökat med nästan 10 procent. Det är dock osäkert om instrålningen har ökat på liknande sätt över hela landet. 

Malignt melanom och andra tumörer i huden, utom basalcellscancer, har rapporterats till Socialstyrelsens cancerregister sedan 1958. Utvecklingen av hudcancer för varje län går att följa från år 1970 i Socialstyrelsen statistikdatabaser. Sedan 2004 sker också en inrapportering av basalcellscancer.

Antal fall har ökat markant de senaste decennierna men prognosen för cancerpatienter i Sverige har utvecklats i positiv riktning sedan början på 1970-talet. Den relativa 5-årsöverlevnaden för malignt melanom är 96 procent för kvinnor och 94 procent för män. Skivepitelcancer har i regel mycket god prognos. Den relativa 5-årsöverlevnaden är 97 procent för kvinnor och 92 procent för män. Många faktorer påverkar utvecklingen av överlevnad. Förbättrad behandling förlänger överlevnaden för patienterna men statistiken påverkas även av nya metoder beträffande diagnostik och screeningverksamhet. Förklaringen till den förbättrade prognosen är till största del att allt fler fall upptäcks tidigt då tumören är tunn och patienten kan botas med operation.

På Strålsäkerhetsmyndighetens webbplats finns information och råd om sol och UV-strålning.