Under senare år baseras det nationella medelvärdet för ¹³⁷Cs i mjölk på analyser från fem noggrant utvalda mejerier i landet. Dessa står för cirka 65 procent av den totala produktionen i Sverige. Mätningarna från de fem mejerierna används för att beräkna ett viktat medelvärde av ¹³⁷Cs-aktiviteten (Bq/liter) i konsumtionsmjölk i Sverige.

Mätningar av radioaktiva ämnen i konsumtionsmjölk har utförts sedan slutet av 1950-talet. Antal, och urval av, mejerier som deltagit i provtagningen har förändrats under åren beroende på nedfallsläget och förändringar i mejeribranschen.

Kommentar 1:

Observera höjningen av ¹³⁷Cs-aktiviteten i mjölk efter Tjernobylolyckan 1986. Aktivitetens steg från 0,16 till 5,6 Bq/liter.

Kommentar 2:

Värdet för 2004 är endast beräknat på kvartal två och tre, på grund av mätproblem. Eftersom mätresultatet varierar med årstiderna och mängden naturbete hade det troligen blivit ett lägre värde om även kvartal ett och fyra ingått i beräkningarna. 

Konsumtionsmjölk är en viktig indikator eftersom mjölken utgör ett baslivsmedel för en stor del av befolkningen. Vid nedfall av ¹³⁷Cs, cesium-134 (¹³⁴Cs), ⁹⁰Sr och jod-131 (¹³¹I) efter bombsprängningar, eller efter en radiologisk olycka, kan dessa nuklider tas upp av betande mjölkkor och snabbt övergå till mjölken.

Historik - radioaktiva ämnen i mjölk

Den stigande halten av cesium i konsumtionsmjölk på 1950-talet var en följd av de atmosfäriska provsprängningar som då utfördes i stor skala. Radioaktiva ämnen från en sådan sprängning når atmosfärens övre luftlager och spreds därav över hela norra halvklotet. Ämnena deponeras sedan på marken under flera år. Det skedde även en urtvättning av atmosfären med nederbörden vilket ledde till att den totala depositionen blev större i områden med högre årsnederbörd. År 1958 infördes ett tillfälligt provstopp varav halterna ¹³⁷Cs sjönk in på 60-talet innan provsprängningarna återupptogs igen. Halterna kulminerade strax innan det partiella provstoppsavtalet trädde i kraft 1963 varav halterna sjönk drastiskt mot 70-talet. Kina utförde senare ytterligare atmosfäriska prov vilket avspeglades genom något ökade halter i början av 1970-talet.

I samband med Tjernobylolyckan 1986 spreds radioaktiva ämnen i de lägre luftlagren under ett fåtal dagar. Geografiska områden med nederbörd under just de dagarna fick den största depositionen. Där uppmättes också de högsta koncentrationerna av radioaktiva i konsumtionsmjölk, som till exempel i Gävle och Lycksele.

Cesiumhalten i mjölk efter ett radioaktivt nedfall påverkas av flera faktorer utöver depositionsmängden - som när under växtsäsongen nedfallet sker, plöjningsmetod, foderväxternas förmåga att ta upp radionuklider, jordartstyp och markens tillgängliga kaliumhalt.

Den största årliga nederbörden, och därmed den högsta depositionen efter bombproven, finns i Västsverige och delar av fjällkedjan. Detta visade sig genom högre halter av radioaktiva ämnen i mjölken i till exempel Göteborg och Tärnaby/Lycksele under 1950- och 60-talet. Nedfallet från Tjernobylolyckan gav högre halt i mjölken framförallt från mejerierna i Gävle, Tärnaby/Lycksele och Stockholm. Att halten i Stockholmsmjölken var förhållandevis hög berodde på att den var uppblandad med mjölk från områden med högre nedfall.

Mjölk från Malmö har bland de lägsta halterna i landet av ¹³⁷Cs. Under 2021 innehöll mjölken från mejerierna i Umeå och Sundsvall den högsta halten på 0,2 becquerel/liter jämfört med landsmedelvärdet 0,06 Bq/liter. Stråldosen till en genomsnittlig mjölkkonsument år 2021 var ungefär 0,0001 mSv/år. Doserna är helt försumbara ur risksynpunkt. Som jämförelse kan nämnas att svensken i genomsnitt får en stråldos på cirka 3 mSv/år från radon i bostäder, medicinska undersökningar och naturlig bakgrundsstrålning.

Koppling till miljömål

Indikatorn anknyter till Säker strålmiljö genom målet att dosen till allmänheten, från verksamheter med joniserande strålning, inte ska överstiga 1 millisievert per år (mSv/år).