Utsläpp av klimatpåverkande gaser

Utsläpp av klimatpåverkande gaser

Territoriella utsläpp av växthusgaser, utsläppen för 2024 är preliminära data

Ladda ner diagramdata för Utsläpp av klimatpåverkande gaser

Skriv ut diagram för Utsläpp av klimatpåverkande gaser

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/begransad-klimatpaverkan/klimatpaverkande-utslapp/

Klimatpåverkande utsläpp

Klimatpåverkande utsläpp per län i tusentals ton koldioxidekvivalenter.

Ladda ner karta för Klimatpåverkande utsläpp

Skriv ut diagram för Klimatpåverkande utsläpp

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/begransad-klimatpaverkan/klimatpaverkande-utslapp/

Sveriges utsläpp av växthusgaser var 47,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2024 enligt preliminär statistik. Det motsvarar en ökning med cirka 7 procent, eller drygt 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter, jämfört med 2023.

Utsläppen ökade med 22 procent för inrikes transporter och med 32 procent för arbetsmaskiner. Den främsta förklaringen är den sänkta reduktionsplikten som medförde en ökad användning av fossila drivmedel, främst diesel.

I el- och fjärrvärmesektorn var utsläppen 5 procent högre än 2023 vilket främst berodde på ökade utsläpp från avfallsförbränning.

Utsläppen från övriga sektorer minskade något. Industrisektorn stod för den största minskningen på 5 procent vilket förklaras främst av underhållsstopp inom järn- och stålindustrin samt låg efterfrågan på cement. 

Det långsiktiga nationella målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. Jämfört med 1990 har de totala klimatutsläppen minskat med 33 procent. Under samma tidsperiod har nettoupptaget i markanvändningssektorn minskat betydligt.

Hur ser den långsiktiga trenden ut? 

Sedan 1990 har Sveriges klimatutsläpp minskat med ungefär 33 procent, motsvarande 24 miljoner ton koldioxidekvivalenter, enligt preliminär statistik för 2024.

Utsläppsminskningarna i Sverige har skett parallellt med en stark ekonomisk tillväxt, med undantag för den globala ekonomiska krisen år 2009, och en växande befolkning. Dessa faktorer är generellt förknippade med ökade utsläpp eftersom en ökad ekonomisk aktivitet och en större befolkning skulle ha drivit upp utsläppen om andra faktorer varit oförändrade.

Det största bidraget till utsläppsminskningarna sedan 1990 har skett inom sektorn för uppvärmning av bostäder och lokaler. De åtgärder som bidragit mest till utvecklingen är utbyggnaden av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till el- och fjärrvärme och även till värmepumpar.

Även sektorerna industri och inrikes transporter har bidragit till den totala utsläppsminskningen från 1990. Industrins utsläpp påverkas av konjunkturen men har minskat även under perioder med stark konjunkturutveckling, framför allt genom bränsleskiften inom bland annat massa- och pappersindustrin. Effektivare fordon och en ökad användning av biodrivmedel genom reduktionsplikten har bidragit till minskade utsläpp från vägtrafiken fram till 2023. Här syns dock en stor förändring under 2024 då utsläppen ökade, främst till följd av den sänkta reduktionsplikten som trädde i kraft 1 januari.

Utsläppen från avfallssektorn har minskat stadigt sedan 1990, framför allt till följd av minskad deponering av organiskt avfall till följd av deponeringsförbudet som infördes i början av 2000-talet. Även inom sektorn för el och fjärrvärme har utsläppen minskat på grund av en snabb övergång från förbränning av kol och olja till avfalls- och biobränslen. En mindre utsläppsminskning har även skett över tid från arbetsmaskiner och jordbrukssektorn.

Som basår för beräkningarna av Sveriges klimatutsläpp används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om

  • en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
  • en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
  • en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen
  • bränsleskiften inom industrin, samt minskad deponering av avfall.

Översikt av utsläpp och trender per sektor

Utsläppen från inrikes transporter tillbaka på 2019 års nivå

Inrikes transporter står för drygt en tredjedel av Sveriges totala klimatutsläpp. Huvuddelen, 94 procent av utsläppen i sektorn, kommer från vägtrafiken. År 2024 uppgick utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter preliminärt till ungefär 16,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär en ökning av utsläppen med cirka 22 procent jämfört med 2023. Det var utsläppen från vägtrafiken som ökade kraftigt främst till följd av den sänkta reduktionsplikten som medförde en ökad användning av fossila drivmedel, främst diesel.

Enligt Sveriges etappmål för inrikes transporter ska utsläppen minska med minst 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Hittills har utsläppen minskat med knappt 20 procent. För att nå målet behöver ytterligare insatser för att öka andelen biodrivmedel, betydligt energieffektivare fordon med förbränningsmotor och ökad elektrifiering, samtidigt som utvecklingen behöver gå mot en ökad transporteffektivitet i hela transportsystemet.

Industrisektorns utsläpp har minskat med drygt 30 procent

Industrisektorn står för knappt en tredjedel av Sveriges totala klimatutsläpp. År 2024 uppgick utsläppen preliminärt till 14 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär en minskning med 32 procent jämfört med 1990 och med 5 procent jämfört med 2023. Förändringen senaste året förklaras främst av underhållsstopp inom järn- och stålindustrin samt låg efterfrågan på cement.

Idag omfattas merparten av industrins utsläpp av järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier. Utsläppen uppstår främst genom tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel utsläpp från vätgasproduktion samt läckage från gasledningar).

Små förändringar i jordbrukets utsläpp senaste årtiondena??

År 2024 var de totala växthusgasutsläppen från jordbrukssektorn knappt 6,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt preliminär statistik. Det motsvarar drygt 13 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Jämfört med 1990 så har sektorns utsläpp minskat med knappt 14 procent, främst på grund av effektivisering och minskad djurhållning. Utsläppen det senaste årtionden är relativt stabila, men varierar något mellan åren. År 2024 var utsläppen preliminärt något (0,4 procent) lägre än år 2023. Utsläppen minskade något till följd av färre djur men ökade samtidigt en del på grund av högre skördar jämfört med året innan.

Jordbrukssektorns utsläpp består främst av metan och lustgas från djurens fodersmältning, gödselhantering och kväveomvandling i mark.

Fossilt plastavfall står för majoriteten av utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn 

Preliminärt var de totala utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn  4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2024, vilket är en minskning med knappt 38 procent mot 1990. Utsläppen ökade med 5 procent jämfört med 2023, främst på grund av ökade utsläpp från förbränning av avfall.

Trots att fjärrvärmeproduktionen har ökat med omkring 50 procent sedan 1990 har utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn minskat. Det beror på att det skett en övergång från förbränning av fossila bränslen (kol, gas, torv och särskilt olja) till framför allt biobränslen, men även avfall som delvis är biobaserat. Biobränslen kommer främst i form av avverkningsrester och restprodukter från skogsindustrin. Utsläppen från avfallsförbränning har ökat kraftigt sedan 1990 och står för störst andel av el- och fjärrvärmesektorns utsläpp. Utsläppen från avfallsförbränningen kommer i huvudsak från plast, som nästan uteslutande baseras på fossil råvara.

Liten minskning av utsläpp från arbetsmaskiner sedan 1990

Arbetsmaskiner utgörs av arbetsredskap, exempelvis traktorer, kranar, grävmaskiner, gräsklippare. Utsläppen under 2024 uppgick preliminärt till 3,6 miljoner ton vilket innebär en ökning med 32 procent jämfört med 2023. Den främsta förklaringen till utsläppsökningen är en ökad användning av fossil diesel till följd av den sänkta reduktionsplikten som medfört lägre inblandning av biobränsle i diesel. Jämfört med 1990 har utsläppen från arbetsmaskiner minskat med 3 procent.

Ökade utsläpp från produkter och lösningsmedel

Utsläppen från produkter och lösningsmedel var 1,1 miljon ton koldioxidekvivalenter 2024 enligt preliminär statistik. Det innebär en minskning med knappt 5 procent jämfört med år 2023. Sektorns utsläpp har dock ökat med över 200 procent jämfört med 1990. Den största utsläppskällan inom sektorn är läckage av fluorerade gaser (f-gaser). 

Flera styrmedel har bidragit till omfattande utsläppsminskningar inom avfallssektorn

Totalt uppgick utsläppen inom avfallssektorn till cirka 1 miljon ton koldioxidekvivalenter år 2024 enligt preliminär statistik, vilket motsvarar cirka två procent av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Utsläppen från avfallsbehandling 2024 är ungefär 76 procent lägre än år 1990.

Deponiförbuden och beskattning av deponering av avfall, som infördes i början av 2000-talet, har bidragit till att minska metanutsläppen från deponier samt till att tillgängliggöra avfall som bränsle för el- och fjärrvärmeproduktion. Utsläpp som uppstår till följd av förbränning av icke-farligt avfall redovisas under el- och fjärrvärmesektorn.

Betydande utsläppsminskningar från uppvärmning av bostäder och lokaler

Utsläppen av växthusgaser från egen uppvärmning av bostäder och lokaler har minskat med 93 procent från 1990 fram till 2024. Utfasning av oljepannor har bidragit mest till de minskade utsläppen. År 2024 stod sektorn för drygt 1 procent av Sveriges totala klimatutsläpp. För denna sektor finns ingen preliminär statistik för 2024 så värdet för 2023 redovisas även för 2024.

Utsläppsminskningen inom uppvärmning av bostäder och lokaler samt el och fjärrvärme är till stor del ett resultat av styrmedel och åtgärder, som investeringar i infrastruktur för fjärrvärme, skatter på energi och koldioxidutsläpp, stöd till installation av värmepumpar samt elcertifikatsprogrammet som främjar förnybar elproduktion.

 

Slutlig statistik för 2024 publiceras i december 2025

Naturvårdsverket ansvarar för att publicera Sveriges årliga officiella utsläppsstatistik som används för att följa upp klimatmålen som fastställts internationellt, inom EU och nationellt för Sverige. Utsläppen för 2024 är preliminära och kommer att uppdateras. Den slutgiltiga officiella statistiken för 2024 publiceras i december 2025.

Metod

Uppgifterna är hämtade från Sveriges rapportering av utsläppsdata till EU och UNFCCC (FN:s klimatkonvention). På Naturvårdsverkets uppdrag har utsläppssiffrorna tagits fram av SMED (Svenska MiljöEmissionsData), ett konsortium där IVL Svenska Miljöinstitutet, SCB (Statistiska centralbyrån), SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) ingår.

Den använda metodiken överensstämmer med riktlinjerna för rapportering av växthusgasutsläpp till klimatkonventionen (IPCC 2006 Revised Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories). Detta innebär bl.a. att utsläpp av växthusgaser från internationell sjö- och luftfart inte ingår i den nationella statistiken utan redovisas separat. Avgången av koldioxid vid förbränning av biobränslen samt nedbrytning av organiskt avfall ingår inte heller i den nationella totalsumman, eftersom den inte lämnar något långsiktigt bidrag till växthuseffekten. Många ozonnedbrytande ämnen bidrar också till klimatpåverkan, men de omfattas inte av klimatkonventionen och redovisas inte här. Användningen av dessa ämnen regleras i Montrealprotokollet.

De utsläpp och upptag av växthusgaser som redovisas är i huvudsak baserade på officiell svensk statistik; bl.a. har energistatistik, avfallsstatistik samt jord- och skogsbruksstatistik använts. Data om utsläppen från industrin har sitt ursprung dels i de årliga miljörapporterna till tillsynsmyndigheterna, dels i beräkningar med hjälp av aktivitetsuppgifter och emissionsfaktorer samt i vissa fall expertbedömningar.

Detaljerade beskrivningar av använd metodik finns i National Inventory Report 2024.

Koldioxiden är viktigast bland de växthusgaser som släpps ut i Sverige, men flera andra föroreningar bidrar också till växthuseffekten. Hit hör framför allt metan, dikväveoxid (lustgas) och ett antal fluorhaltiga s.k. F-gaser (fluorkolväten, fluorkarboner samt svavelhexafluorid). De olika gasernas bidrag till växthuseffekten kan jämföras och adderas till varandra om man multiplicerar mängden av varje enskild gas med dess GWP-faktor (GWP = global warming potential). Denna faktor anger hur effektiv gasen är som klimatpåverkare i förhållande till koldioxiden, vanligen sett i ett hundraårsperspektiv (GWP100).

Annorlunda uttryckt kan man på detta sätt räkna om utsläppen av olika växthusgaser i koldioxidekvivalenter. Här nedan anges några av de viktigaste växthusgasernas GWP-faktorer. Den första kolumnen anger de faktorer som används i utsläppsrapporteringen till klimatkonventionen, medan den andra anger nyare uppskattningar publicerade av FN:s klimatpanel IPCC år 2021.

Växthusgas

 

GWP100

 

CO2 (koldioxid)

1

1

CH4 (metan)

28

27 / 30

N2O (dikväveoxid)

265

273

HFC 134a (ett av fluorkolvätena)

1300  

1526

     
     

Redovisningen av växthusgasutsläppen på kartan utgår från de nationella data som Sverige rapporterar årligen till FN:s klimatkonvention (UNFCCC). Mer om utsläppsdata se Metod på regionalnivå.

Fördjupning

Fler perspektiv

Sveriges klimatpåverkan kan belysas på flera olika sätt.

På Naturvårdsverkets hemsida (se länken nedan under ”Mer information”) finns även statistik över upptag och utsläpp av växthusgaser från markanvändning, som inte framgår i denna indikator. Där finns även statistik över utsläpp från bränsle som tankas i Sverige och används till utrikes sjöfart och flyg, även kallad internationell bunkring, utsläpp som inte heller framgår i denna indikator.

Som ett komplement till denna indikator finns även två kompletterande indikatorer här på Sverigesmiljömål.se som med två olika skärningar redovisar så kallade konsumtionsbaserade  utsläpp, det vill säga utsläpp som tar hänsyn till klimatpåverkan som svensk konsumtion orsakar i Sverige och andra länder: konsumtionsbaserade utsläpp i Sverige och i andra länder samt Konsumtionsbaserade utsläpp per område.

På SCB:s hemsida finns dessutom klimatutsläpp redovisade enligt ytterligare ett kompletterande beräkningssätt: produktionsbaserade utsläpp – det vill säga utsläpp från svenska aktörer (utsläpp från svenska företag och personer som skett både utanför och innanför Sveriges gränser).

För mer information:

Utsläppsdata för EU:

Utsläppsdata för Länder som omfattas av Kyotoprotokollet:

Andra länkar med utsläppsdata:

Om data

Pelle Boberg Handläggare, klimatmålsenheten, Naturvårdsverket pelle.boberg@naturvardsverket.se 010-698 13 20

Ansvarig myndighet för indikatorn Klimatpåverkande utsläpp: Naturvårdsverket