Ingen övergödning
Övergödning drabbar marker såväl som sjöar, vattendrag och hav. Problemen finns framför allt i södra Sverige, men övergödning förekommer i hela landet. Övergödning får växtligheten att förändras successivt, och arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan.
Sidan senast uppdaterad: 31 mars 2023I havsmiljön, framför allt i Egentliga Östersjön, är övergödning ett av de allvarligaste hoten. I både hav och sjöar orsakar övergödningen bland annat igenväxning och algblomning. I värsta fall uppstår syrebrist på bottnarna, där växter och djur dör. Om det är giftbildande alger som orsakar blomningen kan hälsan hos både människor och djur hotas.
Övergödning orsakas av allt för höga halter av kväve och fosfor i mark eller vatten. Dessa näringsämnen kan hamna i miljön via utsläpp till luft av exempelvis kväveoxider från biltrafik, sjöfart och kraftverk. Andra orsaker till övergödning är läckage från jordbruket samt utsläpp från avloppsreningsverk och industrier.
Vilka är utmaningarna?
De svenska utsläppen av näringsämnen till sjöar, vattendrag och hav måste minska ytterligare. Den största minskningen behöver göras inom jordbruket. Det behövs även utsläppsminskningar från avloppsreningsverk, små avlopp och industri, samt bättre rening av dagvatten i tätorter. Utsläppen till luft från fordonstrafik, industrier och internationell sjöfart måste också minska.
För att klara miljökvalitetsmålet krävs stora internationella insatser. Utsläppen av näringsämnen från övriga länder runt Östersjön och Nordsjön behöver också minska. Merparten av det luftburna nedfallet av övergödande ämnen över Sverige kommer från andra länder och från internationell sjöfart. Därför är det viktigt att Sverige bidrar till höga ambitionsnivåer i det internationella arbetet för att minska utsläpp av övergödande ämnen. Detta inkluderar bland annat arbetet inom EU:s luftvårdspolitik och samarbetet inom de regionala havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar.
Når vi målet?
Nej
Fysiska åtgärder mot övergödning ger effekt i miljön på längre sikt. Det är därför viktigt att fortsätta åtgärdsarbetet trots att vi inte ser storskaliga förbättringar ännu. Ambitionen och takten i arbetet behöver öka, framför allt för åtgärder inom jordbruket. Tydliga politiska prioriteringar och avvägningar mellan samhällsmål behövs. Statlig åtgärdsfinansiering behöver vara tillräcklig, långsiktig och förutsägbar.
Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.