Så här tog vi fram indikatorn

Data om totalt antal företag hämtas från Jordbruksverkets officiella statistik[1]:

• Historisk statistik, Jordbruket i siffror 1886-2007/historisk statistik kap 01. Företag och ägoslag/Jordbruksföretag efter län och storleksklass 1927-2007
• Företag och företagare/Jordbruksföretag/Jordbruksföretag efter län och storleksklass år 1981-2000, 2003-2013

Vid uppdatering av indikatorn kommer statistiskt meddelande ”Jordbruksföretag efter län och storleksklass” att användas. Under 2010 började statistiken redovisas på ett nytt sätt. Då fick även jordbruksföretag med mindre än två hektar åkermark räknas in i statistiken. För att få jämförbara siffror tar vi enbart med jordbruksföretag som har mer än två hektar åkermark för alla år. Efter år 2000 redovisas antal jordbruksföretag endast de år då strukturundersökning genomförs (hittills 2003, 2005, 2007, 2010, 2013 och 2016).

Data om antalet företag med nötkreatur hämtas från Jordbruksverkets officiella statistik[2]:

• Historisk statistik 1866-2007/kap 04 husdjur/företag med djur efter län/riket och kategori 1932-2007 (summa företag med nötkreatur)
• Husdjur/antal företag med husdjur/företag med husdjur efter län/riket och djurslag. År 2000-2015 (företag med nötkreatur)

Vid uppdatering av indikatorn används statistiskt meddelande om Husdjur, JO20SM1801 och tabell 2,  Antal företag med nötkreatur.

Data om antalet nötkreatur hämtas från Jordbruksverkets officiella statistik[3]:

• Husdjur/antal husdjur/husdjur efter län riket och djurslag, 1981-2015
• Historisk statistik 1866-2007/kap 04 husdjur/ husdjur efter län riket och djurslag, 1866-2007

Vid uppdatering av indikatorn används statistiskt meddelande om Husdjur, JO20SM1801 och tabell 1, Antal nötkreatur. Alla nötkreatur ingår i indikatorn, dvs. mjölkkor, kalvar, stutar, kvigor och tjurar.

Data om areal åkermark hämtas från Jordbruksverkets officiella statistik[4]:

• Arealer/3 Ägoslagsareal efter riket län kommun år 1981-1999, 2003-2013
• Historisk statistik, Jordbruket i siffror 1886-2007/historisk statistik kap 01. Företag och ägoslag/ägoslagsareal efter län/riket 1866-2007

Vid uppdatering av indikatorn används statistiskt meddelande JO10SM1703 om Jordbruksmarkens användning, slutlig statistik, tabell 4a Areal träda m.m. samt total areal åkermark.

För data på regional nivå har justeringar gjorts av historiska data i och med att Skåne och Västra Götalands län bildades i slutet av 1990-talet. Vi har därför summerat historisk statistik för Malmöhus och Kristianstad län till Skåne län respektive Skaraborgs, Älvsborgs och Göteborgs/Bohus län och till Västra Götalands län.

När Västra Götalands län bildades 1998 så flyttade dessutom Habo och Mullsjö kommuner från Skaraborgs län till Jönköpings län. Från och med 2007 ingår Heby kommun i Uppsala län, tidigare Västmanlands län. Statistik om antal jordbruksföretag i dessa kommuner kommer att redovisas på det län där de ingick för respektive år. Det innebär alltså att trendbrott i Jönköpings och Västra Götalands län 1998 liksom Uppsala och Västmanlands län 2007 beror på flytt av kommuner.

Data presenteras som andel jordbruksföretag, företag med nötkreatur, nötkreatur och åkermark som kvarstår jämfört med år 1975.

Jordbrukets omfattning och produktion påverkar landskapet

Ett livskraftigt och aktivt jordbruk krävs för bevarande och skötsel av både den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena. När jordbruksföretagen blir större och färre till antalet samtidigt som de helt läggs ned i delar av landet förändras landskapet. I områden med intensivt slättjordbruk har det blivit svårt att få en uppfattning om den långa kontinuitet som markanvändningen har. Kulturspår som till exempel hägnader och småvatten har minskat i och med att de obrutna åkerytorna blivit allt större. Det missgynnar också den biologiska mångfalden eftersom dessa kulturspår utgör livsmiljöer för många växter och djur. Även i bebyggelsemiljöerna sker förändringar när jordbruksföretag läggs ned och verksamheter förändras. Allt fler byggnader kan komma att sakna användning och risken för förfall och rivning ökar. Därmed blir jordbrukets omfattning ett mått på förutsättningarna att klara miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.

Jordbrukets omfattning styrs av yttre faktorer

Svenskt jordbruk är verksamt på en konkurrensutsatt marknad och utvecklingen är till stora delar styrd av faktorer utanför Sveriges gränser så som världsmarknadspriser, EU:s gemensamma jordbrukspolitik och teknisk utveckling.

Den tekniska utvecklingen i form av ökad mekanisering, ökad tillgång till mineralgödsel och effektiva bekämpningsmedel i kombination med förädlade växtsorter och högavkastande mjölkdjur har lett till stora förändringar av svenskt jordbruk. Ökad konkurrens har i sin tur lett till en effektivisering och specialisering av produktionen och större enheter. Genom ökad storlek kan gårdar få stordriftsfördelar, vilket innebär lägre kostnader per producerad enhet[1].

Sammantaget innebär detta att svenskt jordbruk har förändrats kraftigt under det senaste århundradet, från småskaligt och lokalt till storskaligt och internationellt vilket också medfört en omfattande omdaning av odlingslandskapet.

Jordbruket minskar men produktionsvolymen består

Åkermarkens areal ökade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ängs- och betesmarker plöjdes upp och även nyodlingar av våtmarker och skog förekom. Den största arealen åkermark fanns under 1920-talet och en tid framöver och låg då på ca 3,8 miljoner hektar. Därefter har den totala jordbruksarealen (betesmarker, slåtterängar och åkermark) minskat. Likaså har antalet jordbruksföretag blivit betydligt färre och små gårdar har ersatts av större enheter samtidigt som specialiseringsgraden har ökat. Trots dessa förändringar har inte den totala produktionsvolymen förändrats nämnvärt[2]. Till stor del beror detta på att avkastningen per enhet har ökat. Exempelvis har mängden mjölk per ko mer än fördubblats sedan 1970-talet (tabell 1).

Tabell 1. Jordbrukets strukturomvandling mellan 1970 till 2016.

Källa: Data för perioden 1970-2007 är från ”Jordbruket i siffror åren 1866-2007” (Jordbruksverket, 2011) och data för 2010 och framåt är från Sveriges officiella statistik, Jordbruksverkets statistiska meddelanden.

Även ängs- och betesmarkerna har minskat

Även jordbrukets gräsmarker har minskat kraftigt sedan början av 1900-talet och i dag återstår knappt 25 procent av de tidigare gräsmarkerna (tabell 2). Slåtterängar och skogsbeten som förr var vanliga har i stort sett upphört att existera och även åkermarksarealen har minskat.

Tabell 2: Odlingslandskapets utveckling. Samtliga siffror anges i hektar.

Källa: SCB 1930. Statistisk årsbok för Sverige 1930 samt Sveriges officiella statistik, Jordbruksmarkens användning 2017 (JO 10 SM 1703).

Färre djurgårdar men större besättningar

Även inom animalieproduktionen har stora förändringar skett. Antalet nötkreatur (kött- och mjölkdjur) har minskat med drygt 20 procent jämfört med för fyrtio år sedan. Under samma period har antalet företag med nötkreatur minskat med mer än 80 procent samtidigt som den genomsnittliga besättningsstorleken har ökat. Som en följd av detta återfinns djuren numera på färre platser i landskapet, vilket påverkar möjligheterna att fortsatt hävda betesmarker i hela landet.

Fördjupningstext för Stockholms län

I Stockholms län har andelen jordbruksföretag blivit något större. Jordbruket i länet, liksom nationellt, har under lång tid dominerats av storleksrationalisering och specialisering. I och med klimatförändringarna är enbart en sådan struktur inte långsiktigt hållbart. Jordbruket behöver bli mer robust och diversifiering kan vara en av nycklarna till minskad sårbarhet. Hur länets jordbruk påverkas i framtiden av till exempel ett ändrat klimat, graden av nationell självförsörjning och global påverkan kan skapa ovisshet. Planering för att säkerställa ett stabilt jordbruk, under kanske mer växlande förutsättningar än nu, bör därför göras. Till exempel hitta lösningar och se möjligheter på kommande svårigheter och risker. Även underlätta förmedling och utbyte av forskning och erfarenheter. 

Förutsättningarna för ett hållbart och bärkraftigt jordbruk i länet behöver därför stärkas på olika nivåer för att nå målen. Det kräver att man satsar parallellt på stora och små jordbruk och verksamheter, till exempel småskalig livsmedeltillverkning. Att ha en bredd av produktion anpassad till platsers förutsättningar, aktörens intressen och möjligheter kan minska sårbarheten. Det förutsätter jämlika och goda möjligheter för alla inklusive kvinnor, unga, personer med utländsk bakgrund och personer med funktionsnedsättning att kunna bo och verka i länet.

För att nå miljömålet Ett rikt odlingslandskap behöver vi framför allt värna och stödja lantbrukare som håller betande djur, särskilt på marker där de gör störst nytta. Trenden är att andelen företag med mjölkdjur minskar, särskilt de ekologiska. Det beror bland annat på att marginalerna för dessa lantbrukare är små vilket bland annat beror på prispress på mjölk från olika distributörer på marknaden. Vissa väljer att gå över till konventionell produktion, andra ändrar företagets inriktning till uppfödning av nötkreatur eller lägger ned sin verksamhet helt. Lantbrukaryrket behöver bli mer attraktivt. I länet är snittåldern på dagens lantbrukare hög, mark är dyrt och det behöver bli lättare att göra generationsskifte eller ägarbyte. Även kvinnors möjligheter att driva och äga lantbruk behöver stärkas. Stöd inom den Strategiska planen för EU:s jordbrukspolitik, CAP, harpåverkan framåt. Här behöver man beakta medel för investeringar som ligger i linje med ett mer småskaligt, landskapsanpassat och miljövänligare jordbruk. Jordbrukets värden för nyttor för naturvård, friluftsliv och kulturmiljö behöver göras tydliga. Kravet på bete under minst antal dagar kommer inte finnas kvar och kan komma att påverka skötsel av betesmark. Även andra regelverk kan behöva ses över. Jordbruksmarken behöver också ges fortsatt berättigat värde och status i processer kring fysisk planering. Även jordbrukets som resurs vid ökad beredskapsplanering och förändringar i omvärlden behöver beaktas.

Länet har en hög inflyttning. Fler har, särskilt under de senaste åren, valt att flytta till länets landsbygd. Många vill bo på landet och ha häst. Hästarna kan gynna skötsel och bevarande om fler hästar betar naturbetesmark med höga biologiska värden. Fördelar med att fler flyttar till landsbygden är till exempel att samhällsservice kan upprätthållas och att man hjälper till med till exempel tillsyn av djur. Behov av att förebygga och lösa konflikter finns dock, till exempel genom att ha förståelse och ta hänsyn till jordbrukets verksamhet. Ökad kunskap om och respekt för jordbruksmark och djur behövs även hos boende vid stats- och tätortsnära lantbruk. Detta har aktualiserats ytterligare i och med pandemin, då mycket folk har rört sig utomhus.

För att lantbruket ska få en lönsam avsättning för det de producerar behöver åtgärder även göras för att stärka konsumtionen och efterfrågan på lokala jordbruksprodukter. Åtgärder kan vara att öka den offentliga upphandlingen av närproducerade och ekologiska livsmedel. Mer information riktad till konsumenter för att de ska bli mer kunniga och göra medvetna val. Ta tillvara konsumenters intresse och engagemang i det lilla och koppla det till ett större sammanhang. Till exempel viljan att handla lokalt producerade livsmedel via till exempel REKO-ringar, stigande intresse för lieslåtter eller viljan att hjälpa pollinering genom att odla regionala blommande växter. Detta kan tillsammans bidra till att miljömålet Ett rikt odlingslandskap nås.

I Stockholms län, liksom nationellt, har kulturspår som till exempel hägnader, diken, stenmurar och småvatten minskat. Det missgynnar också den biologiska mångfalden eftersom dessa kulturspår utgör livsmiljöer för många växter och djur. Även i bebyggelsemiljöerna sker förändringar när jordbruksföretag läggs ned och verksamheter förändras.