Indikatorn följer hur stor areal betesmark och slåtteräng som sköts inom miljöersättningen. För att följa kvalitetsförändringar i markerna krävs kompletterande uppföljning. Jordbruksverket finansierar ett uppdrag för att följa kvaliteten i ängs- och betesmarker sedan år 2006. Kvalitetsuppföljningen består av två delar, en provyteinventering och en fjärils- och humleinventering. Under 2017 publicerade SLU en rapport med resultat från tillstånds- och förändringsanalyser utifrån kvalitetsuppföljningen[1].

Länsstyrelsen driver miljöövervakning av gräsmarker inom den regionala miljöövervakningen i landskapsrutor. Miljöövervakningsprogrammen kommer gemensamt att ge underlag för framtida bedömningar av hur de biologiska värdena i ängs- och betesmarkerna utvecklas.

Riksantikvarieämbetet har utvecklat en metod för att följa mängd, läge och tillstånd för olika kulturmiljövärden genom NILS (nationell inventering av landskapet i Sverige), bland annat de kulturbärande landskapselementen i åker, äng och betesmark. Det är endast delar av denna metod som är i drift och då inventeras landskapselement vid åkermark genom den regionala miljöövervakningen i landskapsrutor[2]. Kulturmiljöer i betesmarker och slåtterängar övervakas alltså inte.

Inventering av Sveriges ängs- och betesmarker

En inventering av de biologiskt och kulturellt mest värdefulla ängs- och betesmarkerna i Sverige genomfördes mellan åren 2002 och 2004. Sammanlagt beskrevs 6 700 hektar ängar och 228 900 hektar betesmarker. Data från inventeringen finns samlade i databasen TUVA, vilken kan nås från www.jordbruksverket.se/tuva.

Nya data registreras efter hand, från och med 2016 ligger fokus i inventeringen på att återbesöka tidigare inventerade marker men inventeringen av nya marker fortsätter också. Inventeringen utgör en grund för kvalitetsuppföljningen av slåtterängar och betesmarker. Bland marker i ängs- och betesmarksinventeringen har andelen som sköts med miljöersättning minskat jämfört med 2004 (tabell 1), men har sedan 2010 varit stabil på cirka 70 procent . I huvudsak är det andelen marker som sköts med allmänna värden som har minskat[3].

Tabell 1. Andel av värdefulla gräsmarker inventerade i ängs- och betesmarksinventeringen som sköts med miljöersättning. Metod för analysen har justerats något mellan åren.

Betesmarker i landsbygdsprogrammet 2014-2020

År 2014 beslutades om ett nytt landsbygdsprogram för Sverige. Programmet innebär satsningar på företags- och landsbygdsutveckling samt miljöåtgärder. I programmet finns bland annat alla miljöersättningar och miljöinvesteringar.

Syftet med miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar är att bevara och förstärka hävdgynnade natur- och kulturmiljövärden. Betesmark definieras som ett jordbruksskifte som inte är lämpligt att plöja och som används till bete. Det som växer där ska vara lämpligt som bete och dugligt som foder. Lantbrukaren kan få ersättning för skötsel av marker med allmänna respektive särskilda värden. Därutöver finns särskilda markklasser för alvar-, skogs-, fäbod- och mosaikbetesmark.

För betesmarker och slåtterängar som omfattas av miljöersättning finns krav på att de ska skötas med bete och/eller slåtter varje år så att ingen skadlig ansamling av förna sker. Gödsling, kalkning, användning av kemiska bekämpningsmedel, täkt av sten och jord eller andra åtgärder som kan skada natur- och kulturvärden får inte utföras. För betesmarker och slåtterängar med höga natur- eller kulturvärden som kräver särskild skötsel kan jordbrukaren få ersättning för särskilda värden. Särskild skötsel kan till exempel vara förbud mot tillskottsutfodring av betesdjur, reglering av betestryck och betes- och slåttertidpunkt eller skötsel och underhåll av kulturhistoriska lämningar. 

Förändringar av EU:s jordbrukspolitik

Under 2005 infördes EU:s reformerade jordbrukspolitik i Sverige. Tidigare areal- och djurbidrag upphörde till stor del och ett nytt gårdsstöd infördes. Gårdsstödet innebär att ersättning lämnas för åker- och betesmark om vissa skötselkrav uppfylls, dock utan krav på produktion. Det innebär att betesmarkerna ska skötas, men det är svårt att avgöra hur hävden påverkas. Minskade djurbidrag gör det mindre lönsamt att ha betande djur, men å andra sidan ges ökad ersättning till betesmarker. Gårdsstödsreformen ledde till ett ökat intresse för att anmäla betesmarker som tidigare inte varit registrerade, vilket innebär att den redovisade arealen 2005 inte stämmer överens med vad som faktiskt fanns.

För att ytterligare öka miljönyttan med gårdsstödet införde EU under 2015 krav på att en viss del av gårdsstödet ska villkoras till miljöåtgärder, en så kallad förgröning av stödet. Förgröningen medför krav på bevarande av permanenta gräsmarker på nationell nivå, krav på en viss gröddiversitet (minst tre grödor måste odlas på större gårdar) samt krav på att det ska finnas så kallade ekologiska fokusarealer (endast krav i de delar av Sverige som präglas av jordbruk).

Under 2014 beslutade regeringen om att använda en del av gårdsstödet till ett riktat djurbidrag till nötkreatur. Stödet har kunnat sökas från och med 2015. Förhoppningsvis kan detta leda till att fler betesmarker hävdas framöver.

Regler om antal träd i betesmarker och slåtterängar

År 2008 kom nya regler för vilka betesmarker och slåtterängar som är stödberättigande. Detta var på grund av att Sverige fått kritik för att tidigare ha betalat ut stöd för marker med för mycket träd och buskar. Eftersom regelförändringarna inte var tillräckliga infördes nya regler år 2009.

Jordbruksverket har gjort en utvärdering av miljöeffekterna av reglerna. Reglerna innebar att man har ändrat på vad som får räknas som ängs- och betesmark efter hur mycket träd det finns. En del arealer har därmed försvunnit men det mesta tyder på att de marker som förvunnit inte kan räknas som hävdgynnad naturtyp. Reglerna har också inneburit röjning i ängs- och betesmarker vilket i många delar varit positivt. Negativt är att en del jätteträd och grova träd har röjts bort vilka representerade stora natur- och kulturvärden som inte går att återskapa. Regelverket har också inneburit ett stort missnöje och krånglet kan ha bidragit till att man valt att inte längre söka ersättning[4].

En ny ängs- och betesmarksdefinition beslutades under 2015. Fokus är numera på markens fodervärde och inte på antalet träd. Detta kan ha påverkat betesmarksarealerna i en positiv riktning.

Läs mer på Jordbruksverkets webbplats.