Andel försurade sjöar (>1 ha) klassade enligt bedömningsgrunder

Försurade sjöar

Prognos för försurningsutvecklingen mätt som procent försurade sjöar i fyra landsdelar enligt scenario med beslutade utsläppsminskningar (se i Fördjupning för indelning av landsdelarna). Diagrammet visar för varje landsdel hur andelen försurade sjöar har förändrats sedan 1990 då svaveldepositionen började minska drastiskt. Försurningsbedömningen är baserad på verktyget MAGIC-bibliotek.

Ladda ner diagramdata för Försurade sjöar

Skriv ut diagram för Försurade sjöar

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/bara-naturlig-forsurning/forsurade-sjoar/

Trenden är positiv

I sjöar som är kraftigt försurade påverkas känsliga djur och växter. Försurningen som orsakas av nedfall av svavel och kväve får allvarligast effekter i områden med svårvittrade bergarter som har ett tunt jordtäcke. Dessa marker som är vanliga i Sverige har en dålig förmåga att neutralisera det sura nedfallet. I Sverige kalkar vi många sjöar för att lindra försurningseffekterna.

Stora förbättringar har gjorts i underlaget för bedömning av försurning med bedömningsverktyget, MAGIC-bibliotek. Det har medfört att andelen försurade sjöar större än en hektar i Sverige år 2015 beräknades vara 8 procent. Sämst är tillståndet i landets sydvästra del (inklusive Blekinge och Örebro län) där 39 procent av sjöarna är försurade. I mellersta och östra Sverige var andelen försurade sjöar cirka åtta procent, detsamma gäller Norrlands kustland. I Norrlands inland beräknades cirka 1 procent av sjöarna vara försurade år 2015.

Utsläppen av svavel och kväve har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Detta har lett till en återhämtning i sjöarna. År 1990 var 21 procent av sjöarna försurade. En fortsatt svag förbättring kan förväntas framöver.

Metod

Diagrammet visar hur andelen försurade sjöar förändrats i Sveriges sjöar > 1ha sedan 1990 då depositionen drastiskt började minska. Beräkningen baserar sig på resultat från den nationella miljöövervakningsprogrammet Omdrev i sjöar. Varje år provtas cirka 800 sjöar, och hela omdrevet omfattar 4800 sjöar uppdelade på sex år. Till detta kommer cirka 280 sjöar från regionala slumpvisa tillägg till programmet. Den bedömning som presenteras här baserar sig på Omdrevsinventeringen 2007-2012. Sjöarna i omdrevet är utvalda genom slupming ut SMHI:s sjöregister, vilket gör att resultaten kan skalas om till att beskriva tillståndet i alla Sveriges sjöar.

Försurningspåverkan bedöms med hjälp av verktyget MAGIC-bibliotek. Verktyget matchar sjön som ska bedömas med en sjö i en databas som modellerats med modellen MAGIC (Model of Groudwater Acidification in Catchments). Modellresultatenn omfattar beröknad vattenkemi för åren 1860-2100. Genom att kombinera resultaten från sjöomdrevet med MAGIC-bibliotek kan andelen försurade sjöar för hela Sverige respektive olika landsdelar beräknas för olika år.

Beräkning av försurningsutvecklingen

Omdrevsinventeringen 2007-2012 bedömdes med MAGIC-bibliotek. Sjöar som var påverkade av kalkning korrigerades för kalkpåverkan med kvoten mellan kalcium och magnesium från närliggande opåverkade representativa sjöar. Data omfattar sjöar ner till en hektar. Bedömningen med MAGICbibliotek tilldelade varje sjö i Riksinventeringen en sjö med modellerad försurningsutveckling från 1860 till 2020. Eftersom Omdrevsinventeringen utgörs av slumpvis utvalda sjöar kan de modellerade data skalas upp så att utvecklingen av andelen försurade sjöar kan beskrivas.

Fördjupning

Försurningen orsakas främst av nedfall av försurande svavel och kväve som härrör från förbränning av fossila bränslen. Det sura nedfallet började öka i början av förra skelet för att accelerera under efterkrigstiden. Efter 1970-talet ledde krav på minskade utsläpp och strukturomvandlingar till att svavelutsläppen minskat kraftigt. Detta har lett till en återhämtning från försurning. För kväve är trenden inte lika tydlig som för svavel. Det är först i och med mätdata från 2013 som en statistiskt säkerställd minskning av kvävenedfallet i nederbörden från år 2000 kan påviosas i norra Sverige och sydvästra Sverige.

Naturliga ekosystem i Sverige domineras av skogsmark, sjöar och vattendrag som i många fall är naturligt sura. Jordar med låg vittringshastighet och en upplagring av organiskt material i marken har medfört en långsam naturlig försurning sedan senaste istiden. Den långsamma förändringen av miljön har medfört att organismerna haft tid för anpassning. De naturgivna förutsättnignarna gör sjöarna i Sverige särskilt känsliga för försurning, liksom i övriga Skandinavien. Det försurade nedfallet har därför haft stor effekt på levande organismer i sjöar och vattendrag med fiskdöd och förlust av biologisk mångfald som följd.

Försurningspåverkan bedöms med förändring av surhetstillståndet sedan 1860 enligt beräkningar med den dynamiska modellen MAGIC. En sjö klassas som försurad om förändringen har lett till en sänkning av pH med med än 0,4 enheter.

Försurningen av sjöar var störst fram till 1990 då cirka 17 procent av Sveriges sjöar beräknas ha varit försurade. Sedan dess har många sjöar återhämtat sig. Problemen är mest omfattande i sydvästra Sverige där nedfallet är och har varit högst. När försurningssituationen var som värst uppskattas att varannan sjö i sydvästra Sverige var drabbad. Även längre upp i landet har försurningen hafteffekt. I Norrland har försurningen främst drabbat vattendrag under vårfloden. Eftersom vårflodsförsurningen är direkt kopplad till svavelhalten i snön, har återhämtningen varit tydligast i Norrländska vattendrag.

Hittills har svavelnedfallet varit den viktigaste orsaken för sjöförsurning. Kvävenedfallet har effektivt tagits upp av vegetationen. Det är bara under hyggesfasen som försurade kväve läcker ut till sjöarna. I de mest belastade områdena sydvästra Sverige finns dock exempel på ett mer omfattande läckage av försurade kväve.

I takt med att svaveldepositionen minskat har den relativa betydelsen av försurningsbidraget från skogsbruket ökat. Ett ökat uttag av skogsbiobränsle har också lett till ett ökat försurningstryck från skogsbruket. I Sverige har försurningens skadliga effekter lindrats genom en omfattande kalkningsverksamhet.

UNder perioden 1983-2014 har cirka 5,1 miljarder kronor i statliga medel använts och sammanlagt över 4,9 miljöner ton kalk spridits. Mer än 4000 sjöar och 8000 kilometer vattendrag kalkas regelbundet.

Försurningsprognos

Försurningen bedöms som pH-förändring jämfört med förindustriella förhållanden (år 1860) enligt beräkningar med en dynamisk modell (MAGIC). Modellen använder nutida uppmätt kemi i vatten och den omgivande marken för att med en rekonstruktion av depositionshistoriken beräkna hur försurningsutvecklingen varit i sjön tillbaka till förindustriell tid. Med modellen kan man också göra prognoser för hur försurningen kommer se ut längre fram i tiden utifrån olika scenarier. Modellen själv kräver mycket indata och arbetsinsats. För bedömningen av Omdrevsinventeringen användes därför verktyget MAGICbibliotek. Verktyget utgörs av en databas av 2631 modellerade sjöar och en procedur som tar fram den modellerade sjö som ur försurningssynpunkt är mest lik den sjö som ska bedömas och som då antas vara lika försurad som den utvalda sjön. Verktyget har utvecklats under de senaste åren. Fler sjäar har modellerats och lagts till biblioteket. Framför allt ingår nu fler försurade sjöar. Även depisitionsdata har förändrats. Tillsammans har förändringarna lett till att fler sjöar nu bedöms som försurade. Även underlaget för bedömning av försurade sjöar har förbättrats, vilket även det lett till att fler sjöar bedöms som försurade.

 

De fyra landsdelarna

Landsdelar försurade sjöar

Figur 1. Uppdelning av sjöarna i fyra landsdelar utifrån länsgränser och högsta kustlinjen. Denna uppdelning används vid försurningsbedömning av Omdrevsinventeringen.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Ansvarig myndighet för indikatorn Försurade sjöar: RUS - Regional utveckling & samverkan i miljömålssystemet