Diagrammet visar hur andelen försurade sjöar (större än en hektar) förändrats i Sverige sedan 1990 då depositionen drastiskt började minska. Beräkningen baserar sig på resultat från det nationella miljöövervakningsprogrammet Omdrev i sjöar. Varje år provtas cirka 800 sjöar, och hela omdrevet omfattar 4800 sjöar uppdelade på sex år. Till detta kommer cirka 330 sjöar från regionala slumpvisa tillägg till programmet. Den bedömning som presenteras här baserar sig på Omdrevsinventeringen 2019-2024. Sjöarna i omdrevet är utvalda slumpmässigt ur SMHI:s sjöregister, vilket gör att resultaten kan skalas om till att beskriva tillståndet i alla Sveriges sjöar.

Försurningspåverkan bedöms med de nya bedömningsgrunderna som antogs 2024 där det nuvarande tillståndet jämförs med ett referenstillstånd som beräknas utifrån nuvarande vattenkemi med en regressionsekvation kalibrerad med data från MAGIC-biblioteket. MAGIC-biblioteket omfattar en databas av sjöar som modellerats med modellen MAGIC (Model of Groundwater Acidification in Catchments). De nya bedömninsgrunderna ger något lägre andel försurade sjöar än de tidigare, fem procent istället för sju procent sett till hela Sverige.

Beräkning av försurningsutvecklingen

Omdrevsinventeringen 2019-2024 bedömdes enligt bedömningsgrunderna. Sjöar som var påverkade av kalkning korrigerades för kalkpåverkan med kvoten mellan kalcium och magnesium från närliggande opåverkade representativa sjöar. Data omfattar sjöar ner till en hektar. För att ta fram försurningsutvecklingen i sjöarna matchades de med verktyget MAGIC-bibliotek som omfattar en databas av sjöar som modellerats med modellen MAGIC (Model of Groundwater Acidification in Catchments). Modellresultaten omfattar beräknad vattenkemi för åren 1860-2100.

Försurningen orsakas främst av nedfall av försurande svavel och kväve som härrör från förbränning av fossila bränslen. Det sura nedfallet började öka i början av förra seklet för att accelerera under efterkrigstiden. Efter 1970-talet ledde krav på minskade utsläpp och strukturomvandlingar till att svavelutsläppen minskade kraftigt. Detta har lett till en återhämtning från försurning. För kväve är trenden inte lika tydlig som för svavel. Det är först i och med mätdata från 2013 som en statistiskt säkerställd minskning av kvävenedfallet i nederbörden från år 2000 kan påvisas i norra Sverige och sydvästra Sverige.

Naturliga ekosystem i Sverige domineras av skogsmark, sjöar och vattendrag som i många fall är naturligt sura. Jordar med låg vittringshastighet och en upplagring av organiskt material i marken har medfört en långsam naturlig försurning sedan senaste istiden. Den långsamma förändringen av miljön har medfört att organismerna haft tid för anpassning. De naturgivna förutsättningarna gör sjöarna i Sverige särskilt känsliga för försurning, liksom i övriga Skandinavien. Det försurande nedfallet har därför haft stor effekt på levande organismer i sjöar och vattendrag med fiskdöd och förlust av biologisk mångfald som följd.

Försurningspåverkan bedöms med förändring av surhetstillståndet sedan 1860 enligt beräkningar med den dynamiska modellen MAGIC. En sjö klassas som försurad om förändringen har lett till en sänkning av buffertkapaciteten (ANCo) under 67 µekv/l för naturligt neutrala sjöar vilket motsvarar gränsvärdet mellan god och måttlig status för bottenfauna. För naturligt sura sjöar utgörs gränsvärdet av en relativ förändring som motsvarar en förändring av bottenfaunasamhället från referenstillståndet till gränsen mellan god och måttlig status.

Försurningen av sjöar var störst fram till 1990 då cirka 15 procent av Sveriges sjöar beräknas ha varit försurade. Sedan dess har många sjöar återhämtat sig. Problemen är mest omfattande i sydvästra Sverige där nedfallet är och har varit högst. När försurningssituationen var som värst uppskattas att nästan varannan sjö i sydvästra Sverige var drabbad. Även längre upp i landet har försurningen haft effekt. I Norrland har försurningen främst drabbat vattendrag under vårfloden. Eftersom vårflodsförsurningen är direkt kopplad till svavelhalten i snön, har återhämtningen varit tydligast i norrländska vattendrag.

Hittills har svavelnedfallet varit den viktigaste orsaken för sjöförsurning. Kvävenedfallet har effektivt tagits upp av vegetationen. Det är bara under skogsbrukets hyggesfas som försurande kväve läcker ut till sjöarna. I de mest belastade områdena sydvästra Sverige finns dock exempel på ett mer omfattande läckage av försurande kväve.

I takt med att svaveldepositionen minskat har den relativa betydelsen av försurningsbidraget från skogsbruket ökat. Ett ökat uttag av skogsbiobränsle har också lett till ett ökat försurningstryck från skogsbruket. I Sverige har försurningens skadliga effekter lindrats genom en omfattande kalkningsverksamhet.

Sedan 1977 har över fem miljarder kronor i statliga medel använts och sammanlagt över 4,9 miljoner ton kalk spridits. Mer än 4000 sjöar och 9000 kilometer vattendrag kalkas regelbundet.

Försurningsprognos

Försurningen bedöms som förändring i buffertkapacitet (ANCo) jämfört med förindustriella förhållanden (år 1860) enligt beräkningar baserade på en dynamisk modell (MAGIC). Modellen använder nutida uppmätt kemi i vatten och den omgivande marken för att med en rekonstruktion av depositionshistoriken beräkna hur försurningsutvecklingen varit i sjön tillbaka till förindustriell tid. Med modellen kan man också göra prognoser för hur försurningen kommer se ut längre fram i tiden utifrån olika scenarier. Modellen själv kräver mycket indata och arbetsinsats. För bedömningen av Omdrevsinventeringen användes därför en regressionsekvation baserat på en databas med 2 682 sjöar i MAGIC-biblioteket. För att ta fram försurningsutvecklingen i sjöarna matchades de med verktyget MAGIC-bibliotek som omfattar en databas av sjöar som modellerats med modellen MAGIC (Model of Groundwater Acidification in Catchments). Modellresultaten omfattar beräknad vattenkemi för åren 1860-2100

De fyra landsdelarna

Figur 1. Uppdelning av sjöarna i fyra landsdelar utifrån länsgränser och högsta kustlinjen. Denna uppdelning används vid försurningsbedömning av Omdrevsinventeringen.