Nationella utsläpp av lustgas, N2O

Nationella utsläpp av lustgas

Nationella utsläpp av lustgas (N2O) i ton från olika sektorer under åren 1990 till 2018.

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://sverigesmiljomal.se/miljomalen/skyddande-ozonskikt/lustgasutslapp/

Lustgasen bryter ner ozonskiktet och har på senare tid kommit att stå för en allt större andel av den totala påverkan på ozonskiktet. Samtidigt är lustgas även en kraftig växthusgas. Jordbrukssektorn utgör den störta källan. Den nationella utsläppstrenden är svagt minskande.

Problem/syfte
Lustgas (N2O) har en livslängd i atmosfären på ca 120 år. På grund av det kan lustgasen föras upp till stratosfären där den sedan bryts ner och bildar kväveoxider (NO och NO2) som effektivt kan bryta ner ozonskiktet. Lustgasen är även en växthusgas och cirka 310 gånger effektivare än koldioxid (CO2) över en 100-årig period. Ämnet är inte reglerat i Montrealprotokollet (ligger under Kyotoprotokollet) och har på senare tid kommit att stå för en allt större andel av den totala påverkan på ozonskiktet. Figuren visar de nationella utsläppen av lustgas. För information om de regionala utsläppen, se sidan:

Nationella emissionsdatabasen

Nuläge
Utsläpp av lustgas härrör huvudsakligen från jordbrukssektorn, men också från energisektorn, industriprocesser och produktanvändning samt hantering av avloppsvatten. De totala utsläppen av lustgas 2018 (exklusive internationella transporter) var ca 19 300 ton. Från jordbrukssektorn härstammar utsläppen av lustgas framförallt från hanteringen av stallgödsel samt lustgas från jordbruksmark. De kväveföreningar som inte tas upp av växterna kan under rätta förutsättningar omvandlas till lustgas av markens mikroorgansimser. Dessutom sker utsläpp av växthusgaser i andra länder vid produktion av mineralgödsel och foder som importeras och används i svenskt jordbruk, men dessa utsläpp redovisas inte här.

Trend
De totala utsläppen har minskat med cirka 18 % jämfört med 1990. Sektorn för industriprocesser och produktanvändning samt jordbrukssektorn står för den största delen av minskningen. Minskningen i jordbrukssektorn beror främst på minskad djurhållning (framför allt mjölkkor och grisar) och delvis på minskad användning av mineralgödsel.

Värdering
För att minimera utsläppen av lustgas från jordbruk är det framför allt viktigt att inte tillföra mer kväve än vad växterna kan ta upp. Åtgärder inom andra sektorer än jordbruket kan t.ex. handla om metoder för att fånga in och förstöra dikväveoxid som bildas som biprodukt i kemiska processer eller ny teknik för att minska utsläppen vid tillverkning av mineralgödsel. Dessutom kan utsläpp av alla kväveföreningar till luft indirekt bidra till ökade utsläpp eftersom det förr eller senare faller ner till marken där det kan omvandlas till lustgas.

 

Metod

Indikatorn baseras på nationella utsläpp och upptag av växthusgaser som beräknats av SMED, på uppdrag av Naturvårdsverket, för den årliga växthusgasinventeringen enligt gällande riktlinjer under FN:s klimatkonvention.

Fördjupning

Åtgärder i syfte att minska utsläpp eller läckage av kväveföreningar har traditionellt framförallt vidtagits för att motverka övergödning, försurning, förorening av grundvatten samt luftföroreningar. Kväveföreningar som hamnar i mark och vatten har emellertid även potential att omvandlas till lustgas. Gasen bildas framförallt av de bakterier som finns i mark och sediment. Ju mer kväve som hamnar i biosfären, desto mer lustgas bildas i åkrar, vattendrag och hav.

På grund av den långa uppehållstiden kan lustgasen nå upp till stratosfären där den efter kemiska omvandlingar kan övergå till kväveoxid och därmed bryta ner ozonskiktet. Utsläpp av lustgas är i dag större än för någon annan ozonnedbrytande gas med avseende på dess ozonnedbrytande potential och utsläppen fortsätter att öka. Lustgas är även en växthusgas som är 300 gånger starkare än koldioxid och har en uppehållstid i atmosfären som är längre än 100 år.

Eftersom ekosystemen både på land och i sjöar, vattendrag och hav generellt mår dåligt av för hög kvävetillförseln kommer åtgärder leder till minskade utsläpp av kvävereningar dessutom att gynna de så kallade ”gröna miljömålen” som t.ex. Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag, Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv, Myllrande våtmarker och Ett rikt odlingslandskap.

Utsläppen anges i ton lustgas per år. Data som används hämtas från Sveriges rapportering av växthusgaser där man i stort sätt utgår från IPCC:s guidlines for National Greenhouse Gas Inventories. Osäkerheterna är dock stora beträffande lustgas från jordbrukssektorn.

 

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Påverkan
Dataleverantör:
SCB

Kontakt för indikatorn

Lars Klintwall Handläggare, klimatmålsenheten, Naturvårdsverket lars.klintwall@naturvardsverket.se 010-698 12 82

Ansvarig myndighet för indikatorn Lustgasutsläpp: Naturvårdsverket