Årlig dos av hudskaderelaterad UV-strålning på marknivå

UV-strålning

UV-strålning vid marknivå under åren 1983–2019. Joule per kvadratmeter och dag.

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://sverigesmiljomal.se/miljomalen/skyddande-ozonskikt/uv-stralning/

Under molnfria förhållanden har UV-strålningen ökat med omkring 5 procent i Sverige i jämförelse med förhållandena före 1980. På våra breddgrader medför denna ökning en betydligt mindre risk för t.ex. hudcancer än olämpliga solvanor. Ingen tydlig trend kan ses efter det att nationella mätningar av UV-strålning kom i gång i början av 80-talet.

Problem/syfte
För mycket UV-strålning är skadligt för allt levande eftersom den bryter ner biologiskt material. En uttunning av ozonskiktet medför en ökning i mängden ultraviolett strålning (UV-B) som når jordytan. Bl.a. medför detta en förhöjd risk för olika typer av hudcancer och en ökad risk för ögonskador. UV-strålningen bedöms på våra breddgrader emellertid vara liten i förhållande till de överdoser som olämpliga solvanor medför.

Nuläge
Nationella data för UV-strålningen visar på en fortsatt neutral trend. UV-strålningen ligger även fortsättningsvis cirka 3-5 procent högre i södra Sverige jämfört med nivåerna som skulle ha varit utan ozonförtunning. Även variation i molnighet påverkar UV-strålningen vid markytan kraftigt. År med hög UV-strålning, såsom våren 1993 och somrarna 1983 och 2002, rådde både ett tunt eller mycket tunt ozonskikt samtidigt som molnigheten var låg eller relativt låg.

Trend
Ingen tydlig trend kan ses i de mätningar som bedrivs i Sverige. Detta beror dels på att UV-mätningarna kom igång efter att den största minskningen av ozonskiktet ägt rum och dessutom på att molnigheten har stor inverkan på den strålning som når jordytan.

Värdering
Det är främst internationellt som Sverige idag behöver verka för att förhindra en ökning av skadlig UV-strålning. Detta görs genom att, inom ramen för Montrealprotokollet och EU, påverka andra länder att övergå till miljövänligare alternativ i de verksamheter som fortfarande använder ozonnedbrytande ämnen. Genom att kunna visa på ett verkningsfullt, praktisk och kostnadseffektivt nationellt åtgärdsarbete ökar vår trovärdighet samt möjligheterna att få gehör i internationella sammanhang.

Metod

Indikatorn räknas fram från mätningar som görs i Norrköping inom ramen för SMHI:s miljöövervakningsprogram.

Den typ av UV-strålning som mäts är erytemviktad UV-strålning vilket är en internationellt bestämd viktning av UV-strålningens olika våglängder för att motsvara känsligheten hos mänsklig hud för att utveckla solbränna.

Fördjupning

Ökad UV-strålning utgör en risk för människans och djurens hälsa då det kan ge upphov till ögonskador (såsom grå starr) och försämring av immunförsvaret. Risken för hudcancer ökar också men beror till stor del hur människan utsätter sig för strålning och skyddar sig. Även för vegetation utgör ökad UV-strålning en risk. Planktonalger är särskilt sårbara och experiment med fjällvegetation har visat att tillväxten hos olika arter sker långsammare vid ökad strålning.

Kring Antarktis har ozonskiktets uttunning medfört en markant ökning av UV-B strålning på våren. I nordliga trakter är tecknen på en långsiktig ökning av det ultravioletta solljuset inte lika tydliga. I Sverige har någon sådan förändring inte kunnat påvisas eftersom mätserierna påbörjades för sent och att skiftningar i vädret lätt döljer långsamma förändringar i strålningsnivåerna. Det bör påpekas att risken för hudcancer till största delen beror på människans beteende i solen och hur man skyddar sig.

 

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)

Kontakt för indikatorn

Lars Klintwall Handläggare, klimatmålsenheten, Naturvårdsverket lars.klintwall@naturvardsverket.se 010-698 12 82

Ansvarig myndighet för indikatorn UV-strålning: Naturvårdsverket