Metoden som använts för att analysera utsläpp och kvarvarande mängder CFC bygger i huvudsak på den metodik som togs fram i rapporten ”Uppföljning av emissioner och kvarvarande mängder av CFC i Sverige, (IVL 2019). Beräkningarna utgår från de ackumulerade CFC-mängder som fanns i Sverige år 1990. För vissa produktgrupper har dessa uppgifter kunnat kompletteras med ytterligare data, till exempel för kylmöbler där det finns statistik över hur många enheter som varje år gått vidare till avfallshantering. För flera andra produktgrupper, särskilt isolermaterial som innehåller CFC, har tillgången till statistik däremot varit begränsad.

Baserat på de data som funnits tillgängliga för respektive produktgrupp har årliga mängder av både emissioner och destruerade CFC beräknats. De kvarvarande mängderna har sedan tagits fram genom att utgå från den totala ackumulerade CFC-mängden och därefter dra av de mängder som årligen släpps ut eller förstörs.

CFC och HCFC förekommer framför allt i isoleringsmaterial inom flera olika produktområden. De uppskattningar som finns över lagrade mängder är behäftade med relativt stora osäkerheter.

När det gäller HCFC bedöms de framtida kvarvarande mängderna i Sverige vara små. De två vanligaste HCFC-föreningarna har dessutom en betydligt lägre påverkan på ozonskiktet än CFC, eftersom deras ozonförstörande potential bara är en bråkdel av CFC-föreningarnas. Därför bedöms HCFC ha en mindre betydande effekt och inkluderas inte vidare i denna analys.

I arbetet med omhändertagande och återvinning av produkter som innehåller isoleringsmaterial kan tre huvudkategorier urskiljas:

1. Markisolering och rör
2. Varmvattenberedare, containrar, fritidsbåtar, fabriksportar och kylmöbler i handeln
3. Isolering i byggnader, kylrums- och fordons­paneler samt isolering i husvagnar och arbetsvagnar

CFC och HCFC har under lång tid använts i kyl- och värmepumpsanläggningar samt annan klimatteknik. Dessa system blev tidigt föremål för reglering när utfasningen av ozonnedbrytande ämnen inleddes under 1980-talet. År 2012 hade det gått fjorton år sedan påfyllningsförbudet för CFC infördes och nio år sedan motsvarande förbud för HCFC trädde i kraft. Det system av ackrediterade serviceföretag och certifierad personal som infördes redan i början av 1990-talet är idag väl utvecklat och säkerställer att anläggningar inte fylls på otillåtet och att utrustning som tas ur drift hanteras enligt gällande lagstiftning.

De framtida svenska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen kommer främst att härstamma från material som fortfarande innehåller lagrat CFC, framför allt olika typer av isolerplast.