Utsläpp av växthusgaser till år 2045
Det klimatpolitiska ramverket inbegriper etappmål som ska nås mellan 2030 och 2045. På denna sida beskrivs de tre etappmålen som handlar om utsläpp av växthusgaser till år 2030, 2040 och 2045. Därtill finns målet till 2030 som handlar om utsläpp från inrikes transporter. Målet som fanns till 2020 uppnåddes, genom en kombination av inhemska åtgärder och visst utnyttjande av investeringar i andra länder.
Sidan senast uppdaterad: 13 april 2023Detta innebär målen
Minskade utsläpp av växthusgaser utanför utsläppshandeln till år 2020
Målet, som uppnåtts, innebar att utsläppen år 2020 skulle vara 40 procent lägre än utsläppen år 1990, för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.
Minskade utsläpp av växthusgaser utanför utsläppshandeln till senast år 2030
Växthusgasutsläppen i Sverige i ESR-sektorn (de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter) bör senast år 2030 vara minst 63 procent lägre än utsläppen år 1990. Högst åtta procentenheter av utsläppsminskningarna får ske genom kompletterande åtgärder.
Minskade utsläpp av växthusgaser utanför utsläppshandeln till senast år 2040
Växthusgasutsläppen i Sverige i ESR-sektorn (de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter) bör senast år 2040 vara minst 75 procent lägre än utsläppen år 1990. Högst två procentenheter av utsläppsminskningarna får ske genom kompletterande åtgärder.
Minskade utsläpp av växthusgaser för hela samhället till senast år 2045
Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären, för att därefter uppnå negativa utsläpp. För att nå nettonollutsläpp får kompletterande åtgärder tillgodoräknas. Utsläppen från verksamheter inom svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre än utsläppen år 1990.
Viktiga åtgärdsområden
Utsläppen av växthusgaser kommer från en mycket stor del av samhällets aktiviteter. Det innebär att åtgärderna mot utsläppen behöver genomföras integrerat med många andra politikområden - inte minst den ekonomiska politiken. Arbetet för att minska vår klimatpåverkan och på sikt nå nettonollutsläpp kommer att kräva stora omställningar både i Sverige och i andra länder. Insatserna behöver utformas som en betydelsefull del av en samhällstrategi för hållbar utveckling, där den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling ytterst sätter ramen. I en sådan strategi är det särskilt betydelsefullt att uppnå ökad resurs- och energihushållning i alla delar av samhället.
De tre största källorna till utsläpp av växthusgaser i Sverige är transporterna, industrin, och jordbruket. Sverige har särskilt goda förutsättningar för att minska utsläppen av växthusgaser. Bland annat har Sverige goda tillgångar på förnybara naturresurser som vattenkraft och skog.
Sverige har introducerat en rad styrmedel och åtgärder som direkt eller indirekt påverkar växthusgasutsläppen. Betoningen i Sveriges arbete för att minska samhällets klimatpåverkan ligger på användning av generella ekonomiska styrmedel. Dessa kompletteras med riktade åtgärder för att exempelvis stödja utveckling och marknadsintroduktion av ny teknik.
Det långsiktiga målet till 2045 omfattar Sveriges totala utsläpp som uppstår inom landets gränser. Etappmålen till 2030 och 2040 omfattar däremot enbart de utsläpp som ligger utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter. Utsläppen inom detta system omfattar framförallt förbränningsanläggningar och energiintensiv industri. Systemet reglerar utsläppen gemensamt för hela EU för dessa anläggningar. Utsläppen utanför handelssystemet omfattar inte minst inrikes transporter (exkl. koldioxidutsläpp från inrikes flyg), som står för omkring hälften av dessa utsläpp i dagsläget, och jordbruk, som står för en knapp fjärdedel. För transporterna finns dessutom ett eget mål till 2030. Mer information om det finns på webbsidan via länken nedan:
Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter
De samlade utsläppen i Sverige (såväl utsläpp inom handelssystemet som utanför) har minskat med 37 procent mellan åren 1990 och 2022.
De främsta åtgärderna som har bidragit till den totala utsläppsminskningen är utbyggnaden av fjärrvärmenäten tillsammans med övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme, och större användning av biobränslen inom industrin.
Som basår för beräkningarna av de territoriella utsläppen används året 1990. Flera åtgärder som har påverkat utsläppsutvecklingen infördes redan innan 1990. Det handlar bland annat om
- en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
- en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
- en hög användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen
- bränsleskiften inom industrin, samt minskad deponering av avfall.
För att kunna klara det långsiktiga etappmålet till 2045 är ytterligare åtgärder för att minska industrisektorns utsläpp av växthusgaser särskilt viktiga. EU:s handelssystem kan sannolikt inte ensamt driva den teknikutvecklingen som krävs för att minska processutsläppen i basindustrin. Därför behövs kompletterande styrmedel som kan bidra till att industrin tar fram teknik som gör nollutsläpp möjligt.
Utsläppen från avfallsförbränning vid el och värmeproduktion har ökat de senaste åren. Här kan en ökad återanvändning och materialåtervinning istället för förbränning bidra positivt till såväl klimatarbetet som andra miljö- och resursfrågor.
Insatser som behövs för att minska utsläppen från inrikes transporter beskrivs under rubriken för transportsektorsmålet för 2030.
Vidare kommer kompletterande åtgärder att behövas för att nå nettonollutsläpp och negativa utsläpp efter 2045. Inte minst kommer jordbrukets utsläpp av växthusgaser att vara svåra att minska till nära noll även på lång sikt. Kompletterande åtgärder kan handla om ytterligare nettoupptag i skog och mark, verifierade utsläppsminskningar genom investeringar i andra länder samt avskiljning och lagring av biogen koldioxid (bio-CCS).
Exempel på pågående och genomförda insatser
Initiativet Fossilfritt Sverige ger aktörer möjlighet att synliggöra hur de bidrar till klimatarbetet, både nationellt och internationellt, och utgör en plattform för att påskynda omställningen. Fossilfritt Sverige samlar aktörer som företag, kommuner, regioner och organisationer som ställer sig bakom utfästelsen om att Sverige ska bli världens första fossilfria värdfärdsland. För närvarande deltar över 500 aktörer.
För att stödja de teknikskiften som behövs för den svenska processindustrins klimatomställning ges stöd till förstudier och investeringar genom satsningen Industriklivet.
Återvätning av torvmarker samt restaurering och anläggning av våtmarker pågår, bland annat i syfte att minska utsläppen av växthusgaser.
På Naturvårdsverkets webbplats finns exempel på åtgärder som individer kan bidra med för att sänka samhällets klimatpåverkan. Flera av åtgärdsexemplen har potential att inte bara bidra till minskade utsläpp inom Sverige (det vill säga sådana utsläpp som är i fokus gällande etappmålen för Begränsad klimatpåverkan), utan även bidra till utsläppsminskningar utanför Sveriges gränser (genom att en betydande del av vår klimatpåverkan som individer relaterar till importerade varor).
Nås etappmålet?
Målet är att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser för att därefter uppnå negativa utsläpp. Målet innebär att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre senast år 2045 jämfört med år 1990, kompletterande åtgärder får användas för högst 15 procent av utsläppen.
Målet kommer inte att nås med nu beslutade och föreslagna styrmedel.