Nedfall av kväve till barrskog

Välj län

Diagram
Karta

Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog

Diagrammet visar hur det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog förändrats från år 2001 och framåt. Dels för hela landet, dels för norra Sverige, sydöstra Sverige och sydvästra Sverige. I det totala nedfallet ingår summan av torr- och våtdeposition och beräkningen är baserad på kalenderår. Källa: Krondroppsnätet, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Ladda ner diagramdata för Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog

Skriv ut diagram för Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

Använda det i trycksaker
Använda det i presentationer
Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/ingen-overgodning/nedfall-av-kvave-till-barrskog/

Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog 2022

Kartan visar det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog år 2022. Kvävenedfallet är beräknat med hjälp av geografisk interpolering (Kriging). De enskilda mätpunkter som interpoleringen baseras på är markerade med svarta punkter i kartan. Källa: Krondroppsnätet, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog 2021

Kartan visar det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog år 2021. Kvävenedfallet är beräknat med hjälp av geografisk interpolering (Kriging). De enskilda mätpunkter som interpoleringen baseras på är markerade med svarta punkter i kartan. Källa: Krondroppsnätet, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog 2001-2020

Kartorna visar det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog 2001-2020. Kvävenedfallet är beräknat med hjälp av geografisk interpolering (Kriging). De enskilda mätpunkter som interpoleringen baseras på är markerade med svarta punkter i kartan. Källa: Krondroppsnätet, IVL Svenska Miljöinstitutet.

Regioner för tidsserie

Kartan visar de tre områden, norra Sverige, sydöstra Sverige och sydvästra Sverige, där totalt kvävenedfall har beräknats i tidsserien (se diagram).

Även ekosystem på land kan påverkas när halterna av övergödande ämnen blir alltför höga. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dag i delar av Sverige genom atmosfäriskt nedfall av övergödande kväve.

Kritisk belastning överskrids

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat och ammonium, torr- och våtdeposition) överskrider den kritiska belastningen för barrskog, 5 kilo kväve per hektar och år, i hela södra och delar av mellersta Sverige. Överskridande kan leda till att markvegetationen i skogarnas ekosystem påverkas. Det innebär också en ökad risk för läckage av nitrat till bäck-, sjö- och grundvatten.

Störst nedfall i sydväst

I Sverige finns en tydlig gradient med högst kvävenedfall i de sydvästra delarna, där det regnar mycket samtidigt som vindarna från sydväst för med sig luftföroreningar från kontinenten. Även de svenska utsläppen av kväveoxider och ammoniak till luft är som högst i de sydvästra delarna av landet.

Nedfallet minskar

Det totala kvävenedfallet till barrskog uppvisar en statistiskt säkerställd minskning under perioden 2001-2022. I norra Sverige är minskningen cirka 42 procent, i sydöstra Sverige cirka 53 procent och i sydvästra Sverige cirka 43 procent. För Sverige som helhet är minskningen cirka 46 procent. Det är en något större minskning jämfört med minskningen av rapporterade utsläpp av oorganiskt kväve från EU27 + UK (-34 procent) och Sverige (-29 procent) under perioden 2001-2020. Nederbördsmängden påverkar storleken på nedfallet. Under perioden 2001-2022 finns en statistiskt signifikant minskning av nederbördsmängden i sydöstra Sverige. Minskningen i nederbördsmängd (-20 procent) är dock betydligt lägre än minskningen av kvävenedfallet. Inga andra områden visade på några statistiskt signifikanta förändringar av nederbördsmängderna under samma period.

Utsläpp från olika branscher

De kväveutsläpp till luft som orsakar nedfall kommer främst från vägtrafik, arbetsmaskiner och energiproduktion när det gäller kväveoxid, och från jordbruk när det gäller ammoniak. En stor del av det kväve som faller ned över Sverige kommer från andra länder. Både de svenska och de internationella utsläppen behöver minska ytterligare.

Metod

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat och ammonium) till barrskog har beräknats utifrån mätningar inom Krondroppsnätet, SveLoD och IM. Data bygger på resultat från mätningar med strängprovtagare, nedfall på öppet fält samt nedfall via krondropp. Beräknat totalt kvävenedfall inkluderar summan av torr- och våtdeposition och baseras på kalenderår. För åren 2008-2013 är torrdepositionen interpolerad.

I kartorna visas det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog för respektive år. Kvävenedfallet är beräknat med hjälp av geografisk interpolation (Kriging EBK (Empirical Bayesian Kriging-Logempirical/K_Bessel_detrended)). De enskilda mätpunkter som interpoleringen baseras på är markerade med svarta punkter i kartan.

En karta har tagits fram för varje år, och dessa har sedan använts för att ta fram tidsserierna över kvävenedfall som visas i diagrammet. Tidsserier har tagits fram för Sverige som helhet samt för tre olika områden: norra Sverige, sydöstra Sverige och sydvästra Sverige. Tidsserierna för samtliga områden är beräknade utifrån årliga medelvärden av alla pixlar (2 km x 2 km) i respektive område i kartorna.

Fördjupning

Våt- och torrdeposition

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (nitrat och ammonium) till skog består av våt- och torrdeposition. Våtdepositionen är nedfall som följer med nederbörden, löst i regndroppar, och beror därför även av hur stor nederbördsmängden är. Torrdepositionen orsakas av att kväve i gas- eller partikelbunden form fastnar på trädens ytor. Regnet sköljer sedan en del av detta kväve till marken, medan en del tas upp direkt i trädkronorna.

Krondropp

Krondropp är nederbörd som passerat genom trädkronorna och samlas upp strax ovanför markytan. Krondroppet innehåller både det kväve som kommer direkt med regnet (våtdeposition) och det kväve som fastnar på trädytorna och sedan sköljs ner (torrdeposition). Eftersom en del kväve fastnar i kronorna och tas upp direkt av träden, är nedfallet uppmätt som krondropp i de flesta fall mindre än det totala kvävenedfallet. Det totala kvävenedfallet behöver därför beräknas med hjälp av kombinerade mätningar av krondropp, nedfall på öppet fält och mätningar med strängprovtagare.

Högre kvävenedfall i skog än på öppen mark

På öppen mark är torrdepositionen förhållandevis liten, medan den i skogsmark är betydande, eftersom torrdepositionen fastnar i trädkronorna. Detta gör att nedfallet i skogsmark normalt är högre än nedfallet på öppet fält. Tätare trädkronor gör att mer kväve fastnar, vilket gör att torrdepositionen i de flesta fall är större i barrskog än i lövskog. I barrskog utgör torrdepositionen 25-50 procent av det totala kvävenedfallet.

Kritisk belastning av övergödande kväve

Nivån för kritisk belastning visar när kvävenedfallet kan förväntas ha negativa effekter på ekosystemen, och är olika för olika ekosystem.

Kritisk belastning i svenska ekosystem är för närvarande:

lövskog – 10 kilo kväve per hektar och år
barrskog och myrmark – 5 kilo kväve per hektar och år
fjällvegetation – 3 kilo kväve per hektar och år

Utöver dessa mer generella kritiska belastningsgränser finns även kritiska belastningsgränser angivna för mer specifika ekosystem inom Natura 2000-områden i Sverige. Som ett medelvärde för Natura 2000-områden är den kritiska belastningsgränsen 4,3 kilo kväve per hektar och år.

Den kritiska belastningen för kvävenedfall till barrskog överskrids årligen under 2001-2022 i södra och i delar av mellersta Sverige. För lövskog överskrids den kritiska nivån sannolikt i sydvästra Sverige under de flesta år i perioden. Den kritiska nivån för särskilt känslig öppen mark med lite växtlighet, såsom fjällvegetation, överskrids i form av våtdeposition under vissa år i södra Jämtlands och norra Dalarnas fjälltrakter.