1. Start
  2. Miljömålen
  3. Ingen övergödning
  4. Du är här: Syrefattiga och syrefria bottnar

Syrefattiga och syrefria bottnar

Utbredning av syrefattigt och syrefritt bottenvatten

Utbredning (yta) av syrefattigt och syrefritt bottenvatten i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten, augusti till oktober 1960-2023. Staplarna visar utbredning i kvadratkilometer (se y-axeln till vänster). Punkterna visar hur stor andel, i procent, av havsbassängernas bottenarea som har syrefattigt eller syrefritt vatten (se y-axeln till höger). Källa: Oceanografiska enheten, SMHI.
Utbredning av syrefattigt och syrefritt bottenvatten

Volym av syrefattigt och syrefritt djupvatten

Volym av syrefattigt och syrefritt djupvatten i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten, augusti till oktober 1960-2023. Staplarna visar volym i kubikkilometer (se y-axeln till vänster). Punkterna visar hur stor andel, i procent, av havsbassängernas djupvatten som är syrefattigt eller syrefritt (se y-axeln till höger). Källa: Oceanografiska enheten, SMHI.
Volym av syrefattigt och syrefritt djupvatten

Utbredning av syrefattigt och syrefritt bottenvatten

I kartan visas syresituationen i Östersjöns djupvatten. Svarta områden på kartan markerar syrefria bottnar där växt- och djurliv ofta saknas helt. Grå områden markerar syrefattiga bottnar, där växt- och djurlivet ofta är begränsat. Kartan bygger på data från hösten 2023. Källa: Oceanografiska enheten, SMHI.
Utbredning av syrefattigt och syrefritt bottenvatten

Utbredningen av syrefattiga och syrefria bottnar i Östersjön är omfattande. Enligt preliminära data för 2023 beräknas ungefär 18 procent av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara syrefria. Omkring 32 procent av bottnarna är påverkade av syrefattiga förhållanden.

Övergödning en orsak till syrebrist

Syrebrist är ett stort problem i Östersjön, framförallt i djupbassängerna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten. Övergödning är en av orsakerna. Överflödet av näringsämnen i vattnet gör att det produceras mycket alger. När algerna dör sjunker de ner till bottnen där det organiska materialet bryts ned, vilket förbrukar syre. Vid nedbrytning av stora mängder organiskt material kan syrebrist uppstå. I Östersjön finns också en tydlig skiktning mellan lager av vatten med olika salthalt, vilket förhindrar omblandning och syresättning av djupvattnet.

Syrefria bottnar orsakar övergödning

Vid syrefria förhållanden kan fosfor som är bundet i bottensedimentet frigöras till vattnet. Det kallas internbelastning, och har blivit en stor källa till övergödning i Östersjön. Den frigjorda fosforn bidrar till mer algblomningar, vilket kan förstärka syrebristen eftersom algblomningen slutligen sjunker ner till bottnen där syre förbrukas när den bryts ner.

Tredubbling av syrefria bottnar under 2000-talet

Runt år 1999 skedde en plötslig förändring i utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön, ett så kallat regimskifte. Mellan 1960 och 1999 var i genomsnitt fem procent av bottnarna helt syrefria, medan omkring 22 procent var påverkade av syrefattiga förhållanden. Efter 1999 är i genomsnitt 17 procent av bottnarna helt syrefria och 29 procent syrefattiga. Orsakerna till detta är troligtvis flera, läs mer under Fördjupning.

Situationen 2022 och 2023

Under 2022 var utbredningen av syrefattiga och syrefria bottnar den största som uppmätts sedan mätningarna startade 1960. De preliminära resultaten för 2023 visar att utbredningen minskat något jämfört med 2022, men utbredningen är fortsatt omfattande. Koncentrationen av svavelväte är extremt hög i alla djupbassänger, och i Östra och Västra Gotlandsbassängen har koncentrationen av svavelväte i bottenvattnet nått nivåer som inte tidigare uppmätts. De inflöden som inträffade 2022-2023 påverkade bara syresituationen i de södra delarna av Östersjön, inga inflöden nådde de djupare bassängerna runt Gotland. I slutet av 2023 inträffade ett större inflöde följt av en serie mindre inflöden som eventuellt kan förbättra syresituationen i Östersjön under 2024.

 

Metod

Data kommer från SMHI. En klimatologisk atlas över syresituationen i Östersjöns djupvatten publicerades 2011 i SMHIs Report Oceanography No 42. SMHIs analys baseras på data från ICES Dataset on Ocean Hydrography. Sedan 2011 har årliga uppdateringar gjorts när kompletterade data från länder runt Östersjön har rapporterats till ICES. De preliminära resultaten för 2023 baseras på data insamlade under internationella fiskeriundersökningar, nationell miljöövervakning och forskningsprojekt från olika länder. Tidsserien och värdena för 2023 kommer uppdateras när ytterligare data rapporteras till ICES 2024. 1961 och 1967 har tagits bort från tidsserierna på grund av osäkerheter i data dessa år.

Förekomsten av hypoxi (syrebrist) och anoxi (helt syrefria förhållanden) under höstperioden undersöks i varje mätprofil. Djupet där hypoxi eller anoxi först påträffas i en profil har interpolerats mellan provtagningsstationer och kombinerats med en djupdatabas för beräkning av utbredning och volym av hypoxiska och anoxiska förhållanden. SMHI har överfört resultaten till kartor och diagram för att visualisera syresituationen i Östersjöns djupvatten.

Fördjupning

Syrefattigt eller syrefritt

Vid syrefattiga förhållanden (hypoxi) är syrehalten i vattnet under 2 ml/l, vilket gör det svårt för de flesta djur att klara sig. Vid syrefria förhållanden (anoxi) finns inget högre liv, däremot finns bakterier som vid nedbrytning av organiskt material bildar giftigt svavelväte.

Regimskifte i Östersjön 1999

Runt år 1999 skedde en plötslig förändring i utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön, ett så kallat regimskifte. Mellan 1960 och 1999 var stora områden drabbade av syrefattiga förhållanden, men helt syrefria områden hade liten utbredning (fanns bara i de djupaste bassängerna). Efter 1999 skedde en kraftig ökning av områden som är helt syrefria och utbredningen (både area och volym) har sedan dess befunnit sig på nivåer som endast observerats enstaka år innan regimskiftet. Det är troligen flera orsaker som bidrar till detta, till exempel förändrade vindförhållanden, ändrade inflöden, mer organiskt material till djupvattnet, förändrade förhållanden när det gäller hur vattenskikten blandas och ändrad tillrinning till Östersjön.

Syrefattiga områden har nått maxgränsen, men helt syrefria områden kan fortsätta öka

Utbredningen av syrefattiga områden har idag i stort sett nått den maximala utbredning som är fysiskt möjlig. På vintern är temperaturskiktningen i vattnet svag, och det övre lagret omblandas och syresätts ända ner till det permanenta salthaltsprångskiktet (haloklinen) som ligger på 60-80 meters djup. Det gör att det är haloklinens djup som begränsar hur stora områden som kan påverkas av syrebrist. Under hela 2000-talet har syrebrist uppmätts strax under haloklinen. Områden med helt syrefria förhållanden kan däremot öka ännu mer om syreförbrukningen i djupvattnet fortsätter att öka.

Förändrade inflöden

Fram till 1980 var det vanligt med saltvatteninflöden till Östersjön, men därefter började de inträffa mer sällan. För att inflödena ska påverka syresituationen positivt bör det inflödande vattnets salt- och syrehalt vara hög och temperaturen låg. Flera inflöden under 2000-talet har inträffat under sommar och höst, då vattnet istället är varmt och salt- och syrehalten är lägre. De inflödena kan förbättra situationen i sydvästra Egentliga Östersjön, men påverkar inte syreförhållandena i de djupare, centrala delarna. Det varma vattnet påskyndar också nedbrytning av organiskt material i djupvattnet vilket ytterligare ökar syreförbrukningen.

Åren 2014-2016 ökade antalet saltvatteninflöden till Östersjön. Om en sådan utveckling fortsätter finns en chans att utbredningen av syrefria och syrefattiga områden minskar på sikt. Det inflödande vattnet kan dock också ha en negativ påverkan. När salthalten ökar i djupvattnet förstärks skiktningen i Östersjön vilket försämrar syreutbytet mellan yt- och djupvatten. Hittills har de senaste årens inflöden haft liten inverkan på utbredningen av syrefria och syrefattiga bottnar. Mängden svavelväte, som på grund av inflödena 2014-2016, helt försvann från Östra och Norra Gotlandsbassängerna, ökar åter i dessa bassängers djupvatten. Inget större inflöde till Östersjön har inträffat under perioden 2017-2021.

Torsken påverkas negativt

Torsken kräver en viss mängd syre och rätt salthalt i vattnet för att kunna fortplanta sig. En konsekvens av att syrebristen breder ut sig blir att den vattenvolym som torsken kan fortplanta sig i minskar.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Inverkan (konsekvenser)
Dataleverantör:
Oceanografiska enheten, SMHI

Kontakt för indikatorn

Emmelie Johansson Utredare, Havs- och vattenmyndigheten emmelie.johansson@havochvatten.se 010-6986166

Ansvarig myndighet för indikatorn Syrefattiga och syrefria bottnar: Havs- och vattenmyndigheten