Årlig dos av hudskaderelaterad UV-strålning på marknivå

Diagram

UV-strålning

UV-strålning vid marknivå under åren 1983–2025. Joule per kvadratmeter och dag.

Ladda ner diagramdata för UV-strålning

Skriv ut diagram för UV-strålning

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

Använda det i trycksaker
Använda det i presentationer
Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/skyddande-ozonskikt/uv-stralning/

Under molnfria förhållanden har UV-strålningen i Sverige ökat med ungefär 5 procent jämfört med nivåerna före 1980. På våra breddgrader innebär denna ökning dock en betydligt mindre risk för exempelvis hudcancer än vad olämpliga solvanor gör. Sedan nationella mätningar av UV-strålning inleddes i början av 1980-talet har ingen tydlig trend kunnat konstateras.

Problem/syfte

För hög UV-strålning är skadlig för allt levande eftersom den bryter ner biologiskt material. När ozonskiktet tunnas ut ökar mängden ultraviolett strålning (UV-B) som når jordytan. Det leder bland annat till en högre risk för olika former av hudcancer och ögonskador. På våra breddgrader bedöms dock bidraget från den ökade UV-strålningen vara litet i jämförelse med de risker som orsakas av osäkra solvanor.

Nuläge

Nationella mätdata visar fortsatt en neutral trend. UV-nivåerna ligger även framöver cirka 3–5 procent högre i södra Sverige jämfört med vad de hade varit utan ozonförtunning. Molnighet påverkar dessutom UV-strålningen mycket kraftigt. År med höga UV-nivåer – som våren 1993 och somrarna 1983 och 2002 – kännetecknades både av ett tunt ozonskikt och låg eller relativt låg molnighet.

Trend

Inga tydliga trender kan påvisas i de svenska UV-mätningarna. En orsak är att mätningarna startade efter den största minskningen av ozonskiktet. En annan är att variationer i molnigheten gör det svårt att upptäcka långsamma förändringar i UV-strålningen vid markytan.

Värdering

Det viktigaste arbetet för att begränsa skadlig UV-strålning sker internationellt. Sverige verkar inom Montrealprotokollet och EU för att få fler länder att fasa ut ozonnedbrytande ämnen och gå över till mer hållbara alternativ. Ett effektivt och kostnadseffektivt nationellt arbete stärker Sveriges trovärdighet och möjligheterna att nå framgång i internationella sammanhang.

Metod

Indikatorn baseras på mätningar som utförs i Norrköping inom ramen för SMHI:s miljöövervakningsprogram.

Den typ av UV-strålning som mäts är erytemviktad UV-strålning – en internationellt fastställd viktning som speglar hur känslig mänsklig hud är för att utveckla solbränna vid olika våglängder

Fördjupning

Ökad UV-strålning innebär risker för både människor och djur. Den kan orsaka ögonskador, som grå starr, och påverka immunförsvaret negativt. Risken för hudcancer ökar också, men styrs i stor utsträckning av hur människor vistas i solen och hur de skyddar sig.
Även växter påverkas av ökad UV-strålning. Planktonalger är särskilt känsliga, och experiment med fjällvegetation visar att tillväxten hos flera arter minskar vid högre strålningsnivåer.

Runt Antarktis har ozonskiktets uttunning lett till en tydlig ökning av UV-B-strålningen under våren. I nordliga områden är effekterna inte lika tydliga. I Sverige går det inte att se någon långsiktig ökning av UV-strålningen, dels eftersom mätningarna startade för sent, dels för att klimatvariationer döljer långsamma förändringar. Det är viktigt att komma ihåg att risken för hudcancer i första hand påverkas av beteenden i solen.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:

Status (tillstånd)

Dataleverantör:

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI

Ansvarig myndighet för indikatorn UV-strålning: Naturvårdsverket