Ekologisk och kemisk status för kustvatten enligt vattenförvaltningsförordningen i Uppsala län

Stor påverkan från övergödande och miljöfarliga ämnen

Ingen av de 22 kustvattenförekomsterna uppnår minst god ekologisk status enligt den senaste bedömningen (se karta). Övergödning är den dominerande orsaken och effekterna är allra störst i inneslutna vikar nära fastlandet. Hamnverksamheten i Hargsviken bedöms medföra en betydande hydromorfologisk påverkan. Den ekologiska statusen är oförändrad mellan förvaltningscykel 1 och 2.

Inga kustvatten uppnår god kemisk status eftersom halterna av kvicksilver och polybromerade difenyletrar (PBDE) ligger över gränsvärdena i hela landet. Bortsett från dessa ämnen uppnår 8 av 22 kustvatten inte god kemisk status (se karta) på grund av överskridna halter av tributyltennföreningar, dioxiner eller antracen. Fyra vattenförekomster bedöms uppnå god status, medan resterande 11 inte klassificerats, vilket främst beror på databrist.

Den senaste bedömningen av kemisk status är baserad på ett bättre dataunderlag och metodiken för statusklassificeringen har också vidareutvecklats. Skillnaderna mellan förvaltningscyklerna speglar därför inte en faktisk förändring av miljötillståndet, se Vatteninformationssystem Sverige (VISS).

Metod

Fördjupning

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)
Dataleverantör:

Maria Samuelsson Utredare maria.samuelsson@havochvatten.se 010-6986920

Ansvarig myndighet för indikatorn Ekologisk och kemisk status för kustvatten: Havs- och vattenmyndigheten