Restaurering av övergödda sjöar i Växjö

Fyra sammanlänkade sjöar intill Växjö stad har i mer än 100 år varit kraftigt påverkade av övergödning. Trots omfattande förbättringar genom muddringar, dagvattenreningsprojekt och liknande är det fortfarande långt till god status.

Sedan 2014 arbetar Växjö kommun för att uppnå god status i samtliga dessa fyra sjöar. För att minska övergödningen genomförs för närvarande omfattande reduktionsfiske i tre sjöar och två sjöar ska bottenbehandlas med aluminiumklorid. En av sjöarna, Trummen, har redan uppnått god status genom ett effektivt reduktionsfiske.

Effekter

I sjön Trummen, där reduktionsfiske genomfördes under slutet av 2015 och början av 2016, togs 99 kg vitfisk per hektar ut på 40 dagar. Siktdjupet var därefter från maj till oktober 2106, större än någonsin uppmätt under motsvarande säsong. 

Fosforhalterna sjönk med över 40 procent och sjön ligger nu på rätt sida vad gäller gränsvärden för god status avseende fosfor och siktdjup. Liknande förbättringar är att vänta i de tre andra sjöarna.

Så här gick det till

Reduktionsfisket utförs under två och ett halvt år under perioden 2016-2018 av Klara Vatten AB på Växjö kommuns uppdrag. Målsättningen är att fiska upp totalt cirka 100 ton vitfisk i de tre sjöarna på sammanlagt knappt 600 hektar vatten. Mindre än ett år efter projektstart ligger vi på cirka 73 ton. Störst fokus läggs på att reducera braxen och björkna som kraftigt förvärrar internbelastningen genom sitt födosökande i sediment.

Växjö kommun har även ansökt om tillstånd för fastläggning av fosfor i sediment genom tillsatts av aluminiumklorid i sediment i Växjösjön och Södra Bergundasjön. Utöver åtgärder mot internbelastning och en ogynnsam biologisk struktur genomförs betydande insatser för att minska tillförsel av fosfor till sjöarna, till exempel genom optimering av befintliga dagvattenreningsanläggningar.

Viktiga lärdomar och erfarenheter

Effekterna av det genomförda reduktionsfisket i Trummen är överraskande starka. En viktig förklaring till framgången är att vi har haft ett mycket starkt fokus på att reducera just de bottenlevande arterna, framför allt braxen. Den planerade aluminiumbehandlingen av sedimenten är den första i sitt slag som tillståndsprövats av domstol enligt svensk lagstiftning. För de som går i liknande tankar finns flera betydelsefulla lärdomar att dra av det arbete vi har lagt ner på ansökningshandlingar såsom miljökonsekvensbeskrivning, riskbedömning, föreslagna villkor och effektbedömning.

Det är också slående vilken stor potential det ligger i att optimera de biologiska processerna i många öppna dagvattendammar och hur starkt biologin är sammanlänkad till kemin. I såväl dagvattendammar som i sjöar är det alltför sällan det talas om hur internbelastning och fastläggning av fosfor är resultat av växelverkan mellan kemiska processer och extremt kraftig bioturbation/uppgrumling av braxen.