Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav

Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav 2015-2018

Andelen fisk- och skaldjursbestånd som nyttjas på ett hållbart sätt minskade något från 44 procent till 42 procent under 2018 jämfört med 2017. Totalt kunde 52 bestånd 2015, 57 bestånd 2016, 56 bestånd 2017 och 61 bestånd 2018 bedömas med analytisk beståndsuppskattning eller expertbedömning (se metod).

Ladda ner diagramdata

Skriv ut diagram

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

http://sverigesmiljomal.se/miljomalen/hav-i-balans-samt-levande-kust-och-skargard/hallbart-nyttjade-fisk--och-skaldjursbestand-i-kust-och-hav/

Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd 2018

Kartan visar andelen hållbart nyttjade bestånd (grön), icke hållbart nyttjade bestånd (rött) och andel bestånd där underlag saknas (grått), i svenska havsområden. Int visar bedömningar för de internationellt förvaltade bestånden bedömda av Ices och expertbedömningar, och Nat visar bedömningar för de nationellt förvaltade bestånden vars råd baseras på expertbedömningar. I Bottenhavet och Bottenviken bedöms 63 respektive 33 procent av bestånden som hållbart nyttjade, i Östersjön 45 procent och 44 procent av bestånden i Västerhavet. Bedömningarna i figuren är baserade på 2018 års Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten (se Metod).
Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd 2018

Fisk- och skaldjursbestånd i svenska vatten påverkas av olika faktorer. Det fiske som bedrivs måste ske hållbart för att säkerställa ett fiske även i framtiden. Under 2018 bedömdes att 42 procent av bestånden nyttjades på ett hållbart sätt.

Andelen hållbart nyttjade bestånd minskar något

Fisk- och skaldjursbestånd i svenska vatten påverkas bland annat av fiske, såväl kommersiellt som fritidsfiske, men även av tillgång till lek- och uppväxtområden, fysisk exploatering av habitaten samt olika miljöfaktorer som övergödning och klimatförändring. Miljöbetingelserna och tillgången till livsmiljöer sätter ramarna för fiskbeståndens produktivitet och därigenom vilket uttag av fisk som är långsiktigt hållbart.

Andelen bestånd som bedöms nyttjas hållbart minskade något från 44 procent till 42 procent under 2018 jämfört med 2017. Antalet bestånd som var möjliga att bedöma ökade, från 56 bestånd 2017 till 61 bestånd 2018. Detta beror bland annat på att gösen i Östersjön har delats upp i tre olika bestånd istället för att den som tidigare utgjorde ett bestånd och att ett sillbestånd och ett vitlingbestånd har tillkommit.

Andelen bestånd som bedöms nyttjas hållbart varierar mellan olika havsområden. För de geografiska bedömningsenheterna under 2018 är statusen högst i Bottenhavet och Östersjön, och lägst i Bottenviken.

För flera arter, bestånd och bedömningsenheter är bedömningar av beståndsstatus inte möjliga att göra.

Metod

 

Indikatorn har tagits fram av Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser. Indikatorn ger en samlad bild av hur många fisk- och skaldjursbestånd som nyttjas hållbart. Indikatorn baseras på de bedömningar som görs årligen för varje art och/eller bestånd i rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten. Indikatorn omfattar därmed de fisk- och skaldjursarter som rapporteras i denna publikation. I tillägg görs även en analys av andelen bestånd där en bedömning av indikatorn är möjlig, framförallt beroende av tillgång till data och relevanta förvaltningsmål. Indikatorn har så långt som möjligt även harmoniserats med bedömningar som görs för fisk och skaldjur inom havsmiljödirektivets deskriptor 1 och 3.

Metodik för att utveckla indikatorn

Bedömningsmetod och gränsvärden

Underlaget för statusbedömningar varierar betydligt mellan olika arter och bestånd. För indikatorn är bedömningskriterier för alla Ices (Internationella Havsforskningsrådet)-arter respektive nationella arter gjorda enligt samma principer trots att dataunderlaget varierar. För de arter och bestånd som Ices bedömer som datarika anges olika gränsvärden enligt konceptet med maximalt hållbart uttag (”Maximum Sustainable Yield”, MSY; Ices 2016). MSY återfinns i EU:s förordningar för fiskeri- och havsmiljöförvaltning där det anges som förvaltningsmål i den gemensamma fiskeripolitiken (EU 2013), och som gräns för god miljöstatus i havsmiljödirektivet. För långlivade arter med omfattande dataunderlag kallas gränsen för den nivå av fiskeridödlighet som möjliggör ett långsiktigt hållbart uttag för FMSY, där F är fiskeridödlighet. Är fiskeridödligheten under FMSY betraktas den som långsiktigt hållbar, under förutsättning att miljön och fiskemönster inte förändras.

Den nedre gränsen för ett bestånds fluktuationer när det fiskas på FMSY är i teorin MSY Btrigger. Om lekbiomassan understiger MSY Btrigger, initieras (triggas) utifrån denna modell en förvaltningsåtgärd baserad på ett biologiskt råd om en reducerad fiskeridödlighet. Detta ska säkerställa att beståndet inte når en gräns där produktionen av nya rekryter försämras och beståndet riskerar att kollapsa.

I Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten används Ices MSY-råd som bedömningsunderlag för den sammavägda indikatorn för de kommersiellt viktigaste fisk- och skaldjursarter som fiskas på svenskt vatten och de omgivande havsområdena. Enligt indikatorn ska en art eller ett bestånd få statusen ”Hållbart nyttjande” om det är utsatt för en fiskeridödlighet vid eller under FMSY och samtidigt har en lekbiomassa som ligger vid eller över Btrigger (tabell 1). Om beståndet antingen är utsatt för en fiskeridödlighet över FMSY eller har en lekbiomassa under Btrigger betraktas beståndet få statusen ”Ej hållbart nyttjande”. En del arter och bestånd med mera begränsat dataunderlag bedöms av Ices sedan 2017 med så kallade proxy-FMSY- respektive proxy-Btrigger-gränsvärden. För indikatorn bedöms dessa bestånd på samma sätt som datarika bestånd ovan men räknas inte till bestånden med så kallad analytisk beståndsuppskattning (tabell 1).

För indikatorn görs även bedömningar för Ices så kallade "data-fattiga bestånd", Ices kategori 3-6 (Ices 2016, Advice basis. Ices advice 2016, book 1). Dessa bestånd har Ices-råd men saknar gränsvärden för FMSY, Btrigger eller dess proxy-motsvarigheter. För dessa bestånd görs bedömningar av beståndens status utifrån underlaget i Fisk och skaldjursbestånd i hav och sötvatten samt de senaste Ices-råden på samma sätt som svenska nationellt förvaltade arter enligt kriterierna nedan. Notera att detta är SLU:s expertbedömningar för dessa datafattiga bestånd baserat på data som redovisas av Ices, men där Ices inte bedömer om arterna är hållbart fiskade eller ej.

För i Sverige nationellt förvaltade arter, som inte ingår i Ices rådgivning, görs i rapporten Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten en samlad expertbedömning (biologiskt råd) baserat på tillgängliga data för respektive art och bestånd. Underlaget för dessa bedömningar kan vara beståndsuppskattningar eller trendanalyser av olika beståndsindikatorer som till exempel landningar och fiskerioberoende provfisken. För arter och bestånd där data för att göra en bedömning saknas kan inga biologiska råd ges i Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten, och dessa bestånd får därför statusbedömningen ”Bedömning ej möjlig” för indikatorn (tabell 1). För bestånd som i Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten visar stigande trender i fångst per ansträngning (fpa) eller stigande trender i fiskerioberoende undersökningar ges det biologiska rådet att fångsten kan öka. För indikatorn får dessa bestånd statusen ”Hållbart nyttjande” (tabell 1). Statusen ”Hållbart nyttjande” ges också till bestånd där fångst per ansträngning är stabil och/eller fiskerioberoende undersökningar indikerar frånvaro av trend över tiden för beståndet (tabell 1). I Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten ges det biologiska rådet fångsten bör inte öka för dessa arter och bestånd. Om fångst per ansträngning eller fiskerioberoende undersökningar visar på negativa trender ges det biologiska rådet i Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten att fångsten bör minska. Dessa bestånd får statusen ”Ej hållbart nyttjande” för indikatorn (tabell 1). Har arten uppnått en högre grad av rödlistning (CR ”Akut hotat”) ges det biologiska rådet i Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten att arten inte bör fiskas alls. Dessa arter får också statusen ”Ej hållbart nyttjande” för indikatorn (tabell 2). Viktigt att komma ihåg är att expertbedömningarna för de nationellt förvaltade arterna i de flesta fall är betydligt osäkrare än bedömningarna för de arter och bestånd som Ices ger råd om på grund av att dataunderlaget är mer begränsat.

 

Tabell 1. Kriterier för bedömningsnivåer och gränsvärden för arter/bestånd:

Ices kategori 1 och 2 - Full analytisk beståndsuppskattning, samt bestånd med
proxy-MSY-bedömningar

Statusbedömning

Vid eller under FMSY och vid eller över Btrigger

Hållbart nyttjande

FMSY eller Btrigger är okända eller saknas

Beståndet bedöms 
enligt kriterierna för
datafattiga bestånd
(se ovan)

FMSY över och/eller Btrigger under sitt respektive gränsvärde

Ej hållbart nyttjande

   

Nationellt förvaltade arter och bestånd,
Ices datafattiga bestånd kategori 3-6,
Expertbedömningar

Statusbedömning

Ökning av fångst per ansträngning, positiv trend i fiskerioberoende undersökningar*

Hållbart nyttjande

Ingen förändring i fångst per ansträngning, ingen trend i fiskerioberoende undersökningar

Hållbart nyttjande

Brist på data, lokal/komplicerad beståndsstruktur och försiktighetsprincipen

Bedömning ej möjlig

Minskning i fångst per ansträngning, eller negativ trend i fiskerioberoende undersökningar

Ej hållbart nyttjande

Arten har en hög nivå av rödlistning (Akut Hotad)

Ej hållbart nyttjande

*Bedömningen ”Hållbart nyttjande” ges ej till bestånd som ökar från historiskt låga nivåer, antingen baserat på ökning i fångst per ansträngning eller på stigande trend i fiskerioberoende undersökning. Dessa bestånd får istället bedömningen ”Ej hållbart nyttjande”. I indikatorn har detta förbehåll använts för torsk i Kattegatt, piggvar i Skagerrak och Kattegatt, långa i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt samt bleka i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt.

Geografisk och biologiska bedömningsenheter

Bedömningen har utförts per havsplaneringsområde med ytterligare indelning i Bottenhavet och Bottenviken som enskilda bedömningsenheter. De geografiska bedömningsenheterna är alltså Västerhavet, Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken, med samma avgränsningar mellan Västerhavet och Östersjön som inom havsmiljödirektivet, det vill säga vid norra delen av Öresund. Inom dessa geografiska bedömningsenheter är den biologiska bedömningsenheten bestånd. Ett bestånd kan dock sträcka sig över flera geografiska bedömningsenheter, se till exempel beståndet vårlekande sill som finns både i Västerhavet, Östersjön och i Nordsjön men bedöms av Ices som ett bestånd. I dessa fall ingår beståndet med sin statusbedömning i vart och ett av de geografiska bedömningsenheterna.

Tillförlitlighet och kvalitet i bedömningen

För att kunna bedöma tillförlitlighet och kvalitén på indikatorn beräknas hur stor andel av bestånden som har en bedömning som baserar sig på en analytisk beståndsuppskattning med kvantitativa bedömningar (Ices-kategori 1 och 2-bestånd: Ices 2016, Advice basis. Ices advice 2016, book 1) av lekbiomassa och fiskeridödlighet enligt tabell 1. Observera att bestånd med MSY-proxy-bedömningar ej räknas till dessa. En högre andel bestånd med analytisk beståndsuppskattning ger därför en högre tillförlitlighet i den sammantagna bedömningen av de bestånd som redovisas i indikatorn. Därtill ökar tillförlitlighet med antalet bestånd som kan bedömas enligt kriterierna. Slutligen görs även en bedömning av hur stor andel av de totala svenska landningarna som indikatorn omfattar. Detta som ett kvalitetsmått på hur väl indikatorn representerar det generella tillståndet för fisk- och skaldjursbestånd i svenska vatten. Med detta menas hur stor del av de officiella landningarna som kommer från bestånd som antingen kategoriserats med bedömningarna ”Hållbart nyttjande” eller ”Ej hållbart nyttjande”. Data över svenska landningar från internationellt förvaltade bestånd har hämtats från Ices råd (www.ices.dk) samt ur yrkesfiskarnas loggboksdata på Havs och vattenmyndighetens hemsida. För nationella arter och bestånd som inte bedöms inom Ices har endast yrkesfiskarnas loggboksdata använts. Notera att även svenska landningar från Nordsjön har inkluderats i landningsdata. Fritidsfiskets landningar har inte inkluderats på grund av osäkerheter i data, vilket medför att andelen av de totala svenska landningarna för indikatorn endast avser kommersiellt fiske.

Fördjupning

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Status (tillstånd)
Dataleverantör:

Maria Samuelsson Utredare maria.samuelsson@havochvatten.se 010-6986920

Ansvarig myndighet för indikatorn Hållbart nyttjade fisk- och skaldjursbestånd i kust och hav: Havs- och vattenmyndigheten