Utsläpp av försurande ämnen från sjöfart

Utsläpp av försurande ämnen från sjöfart

Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från sjöfart i Östersjön.

Ladda ner diagramdata för Utsläpp av försurande ämnen från sjöfart

Skriv ut diagram för Utsläpp av försurande ämnen från sjöfart

Vad kan jag göra?

Diagrammet och data på den här sidan är licensierat med Creative Commons Erkännande (CC-by). Det innebär att du bland annat får:

  • Använda det i trycksaker
  • Använda det i presentationer
  • Använda det i digitala medier.

Vad bör jag göra?

Du bör ange Naturvårdsverket som källa, och lägga in länken nedanför så att andra kan hitta originaldata:

https://sverigesmiljomal.se/miljomalen/bara-naturlig-forsurning/sjofartens-utslapp-av-forsurande-amnen/

Sjöfarten en betydande källa

Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider till luft från internationell sjöfart är fortfarande en stor källa till försurande luftföroreningar i Sverige.

Svaveldioxidutsläpp från fartyg som trafikerar Östersjön och Nordsjön regleras av de krav på högsta svavelhalt i marina bränslen som gäller inom svavelkontrollområden (SECA). Dessa har beslutats inom IMO under 2006 och 2007 och har införts i EU:s svaveldirektiv. Kraven på maximal svavelhalt i marina bränslen har successivt skärpts och utsläppen har därigenom minskat avsevärt i dessa havsområden. 2020 skärptes även kraven globalt, vilket sänkte den tillåtna svavelhalten i bränsle på alla vattenområden i världen. IMO har också beslutat om att inrätta kontrollområden för kväveoxider (NECA) i Östersjön och Nordsjön. Det innebär begränsningar av NOx-utsläpp från nya fartyg i dessa områden och trädde i kraft 1 januari 2021.

Miljömålsberedningen har förslagit ett etappmål som går ut på att utsläppen av NOx från sjöfart i de nya NECA-områdena ska halveras till 2025 från 2010 års nivå.

Trenden är mycket positiv för svaveldioxid men inte för kväveoxider

Utsläppen av svaveldioxid (SO2) från sjöfarten i Östersjön har minskat kraftigt och legat stabilt på cirka 10 000 ton per år, sedan kravet på högst 0,1 procent svavel i fartygsbränslet trädde i kraft den 1 januari 2015 inom svavelkontrollområdet (SECA). Utsläppen av kväveoxider (NOx) från den internationella sjöfarten i Östersjön visar ingen nedåtgående trend, snarare finns indikationer på en ökande trend de senaste åren.

Metod

Finlands meteorologiska institut har utfört beräkningar av utsläppsemissioner från sjöfarten i Östersjön.

Emissionerna från 2022 baserar sig på över 880 miljoner meddelanden från fartygens Automatic Identification System (AIS). AIS ger en hög noggrannhet på fartygets position och innehåller även tekniska data.

Emissionerna beräknas med hjälp av modellen Ship Traffic Emission Assessment Model (STEAM). Under 2015 uppdaterades modellen till STEAM 3 och den nya modellen har använts på hela tidsperioden 2006-2020. Under 2022 uppdaterades modellen med mer detaljerade beräkningar, för att ge bättre uppskattningar på bränsleförbrukning och utsläpp av luftföroreningar. Den nya modellen har använts för att beräkna utsläpp för åren 2020-2022. Skillnaderna mellan modellversionerna är små och data från perioden 2006-2019 bedöms kunna vara jämförbara med 2020-2022.

Fördjupning

Det finns gränsvärden för svavelhalten i bränsle som används ombord på fartyg. Kraven skiljer sig åt beroende på var fartyget befinner sig. Trenden för svavelutsläppen från sjöfart i svenskt närområde är att utsläppen minskar. Till stor del beror detta på att Östersjön och Nordsjön är så kallade svavelkontrollområden (SECA). Gällande krav idag är:

  • Inom SECA-området får svavelhalten inte överstiga 0,10 viktprocent från 1 januari 2015
  • På övriga vattenområden får svavelhalten inte överstiga 0,50 viktprocent

Kraven om svavelhalten i bränsle som används ombord är reglerat både genom den internationella sjöfartsorganisationen (IMO) miljöregelverk MARPOL Annex VI och genom EU-lagstiftning (direktiv 1999/32/EG som reviderats via 2005/33/EG och 2012/33/EU). EU-lagstiftningen är införlivad i svensk lag genom Svavelförordningen (SFS 2014:509).

IMO:s regleringar av utsläppen av kväveoxider är indelade i tre olika emissionsstandarder, som är beroende av dels det geografiska område där fartyget befinner sig dels vilket år fartyget är byggt.  Dessa tre standarder kallas Tier I, Tier II och Tier III:

  • Tier I gäller för alla fartyg som är byggda 2000–2011.
  • Tier II gäller för alla fartyg byggda efter 2011.
  • Tier III gäller i kvävekontrollområdena (NECA-områdena) Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen från och med 2021 för fartyg byggda efter 1 januari 2021.

Alla fartyg som byggs under Tier III-reglerna måste implementera teknik som gör att de klarar satta krav på kväveoxidutsläpp, till exempel genom att använda katalysatorer eller köras på el eller flytande naturgas (LNG).

Figur 1. MARPOL Annex VI emissionsgränser för kväveoxider.

Om data

Typ av indikator enligt DPSIR:
Påverkan
Dataleverantör:

Kontaktperson för indikatorn

Stina Ausmeel Naturvårdsverket stina.ausmeel@naturvardsverket.se

Ansvarig myndighet för indikatorn Sjöfartens utsläpp av försurande ämnen: Naturvårdsverket